Loggboken

Nu har jag varit på banken och lagt upp mitt lån. Största affären hittills i livet och vad är det jag håller på med egentligen? Bara gissar och skjuter från höften. Vill du ha fast eller rörlig, 10 år, 5 år kanske, vad får det lov att vara? Jo tack, jag tar en i ljusblått och tre av den där sötsura sorten, helst med rapplig ränta och soliga framtidsutsikter.

Nu ska ju visserligen sägas att jag hört mig för bland närstående och fått goda råd, slagit på nätet, frågat ut bankmänniskor och utdraget tvingat dem förklara och upprepa tills jag begriper. Men det är ändå anmärkningsvärt lite reella kunskaper som ligger till grund för besluten. Jag tog rörlig ränta, delade upp lånet i två klossar och fick ett topplån som jag tror att jag kan bränna av på under fem år. Så får det vara, det får bli bra.

Med det är inte sånt här man lever för, det fick jag mig istället till livs under en riktigt härlig sista ledigdag i Hornstull. I väntan på att Jimmy skulle komma loss från sitt jobb och vi skulle gå på bio så hamnade jag i detta soldränkta kvarter och tvingades varva ner, knalla runt och börja njuta lite. Av en stor slump hittade jag bokhandeln Hallongrottan i området och jag har länge letat efter den, men inte på det där aktiva sättet. I bakhuvudet låg att den borde ligga på Söder, men jag har inte gjort nåt större besvär för att ta reda på exakt var och sen bara uppenbarade den sig i samma kvarter som bion.

Jag spankulerade runt därinne och blev upplyst av en försiktig, rakad expedit att det fanns en nedervåning också. All min kurslitteratur som någonsin berört ämnen som genus, feminism, könstillhörighet och sexuell läggning fanns, uppblandat med kitschig erotika, små kylskåpsmagneter i regnbågens alla färger och kläder med klara ställningstaganden. Jag lämnade butiken med två böcker och en lite gladare sinnesstämning.

Bredvid kvartesbion låg café Copacabana, med en av världens minsta utomhusserveringar. Det stod så på skyltarna på bänkraden utanför och man undanbeddes att ställa stolar, barnvagnar och annan bråte på trottoaren. Jag fick en kopp kaffe av en caféanställd med dreads och yvigt skägg, och klämde mig ner bland folk på träbänken i solen. Tanken var att jag skulle läsa min nyinköpta litteratur, men jag ringde istället hem och redogjorde för mina bankaffärer för pappa och sen Sara. Allt under en gassande vårsol och med vågskvalpet från vattnet i bakgrunden.

När Jimmy anlänt och det var dags att gå in på bion började jag ana oråd. Det stod att Coraline skulle visas i 3D och i entrén stod en kille och delade ut rödgröna glasögon. Jag har aldrig framgångsrikt lyckats använda ett par sådana och när filmen drog igång så var bilden lite lätt dubbel och väldigt suddig. Till min förvåning så fungerade det att sätta på sig glasögonen, det blev mycket riktigt fantastiskt verklighetstrogen animering. Det var kanske femton personer i biosalongen så filmupplevelsen var total och Coraline var dessutom bra, en blandning av söt och obehaglig film.

När vi jämförde synintryck efteråt pratade Jimmy om hur nålen, som kom genom väven, sett ut att gå ut ur filmduken och om smådjurens flykt som en upplevelse i placering framför och bakom duken. Det kunde jag inte se, så slutsatsen är nog att jag har 3D-seende, men att det är skadat av skelningen. (Jag testade Emma och Fridas present för säkerhets skull när jag kom hem. De gav mig ett 3D-block i födelsedagspresent, men tyvärr fungerade det inte nu heller.)

Det var hur som helst en ljuvlig dag. Den första arbetsdagen var redaktionen entledigad på grund av tidningsfri dag, så jag, Caroline och Johan var helt själva i DN-huset hela kvällen. Lugnt och skönt.

Idag var jag och Jimmy och promenerade i Midsommarkransen, stadsdelen där mitt nya tilltänkta hem ligger. Det är grönt och lummigt, just idag hade det regnat och asfalten doftade sommar. Jag tror att jag kommer att trivas där. Däremot så vet jag ingenting om de nya grannarna eller förutsättningarna att leva i en bostadsrättsförening, så istället för en inflyttningsfest hade jag en utflyttningsfest för Stadshagsplan 10 på lördagen.

Det var skoj. Folk kom lite sent, men stannade i gengäld länge; jag krängde min bakmaskin till Rasmus, fick träffa Elsa som jag inte sett på evigheter, lärde känna Jimmys kompis Birger lite mer, blandade tvivelaktig dricka och fick leka lekar. Göran kom sent, men startade ett otippat dansgolv och han, Emma och Tomas stannade sent. Mycket lyckat.

När jag åker tunnelbana till Jimmy har man lite läsetid och jag håller nu på med Hannas bok Karlstad Zoologiska. Vi är lika gamla och kommer båda från Värmland, men lärde känna varandra först i vuxen ålder. Jag tror att jag hade haft en helt annan inställning till innehållet om det varit en främmande person som varit författaren. Nu sitter jag och jämför platser och tidpunkter som Hanna skriver om (det är en barndomsskildring); var var jag då, vad gjorde jag? Det är hög igenkänningsfaktor på alla detaljer.

Imorgon ska jag och Jimmy gå på Coraline på Hornstulls kvartersbio. Ska bli kul,

I söndags hade jag en gammal vän på besök. Lova hade klippt lugg och skaffat glasögon, vilket fick henne att se ut lite grann som en snygg stiliserad bibliotikarie.

Vi satte oss i fiket i Rålambshovsparken och njöt av solen. Jag har sneglat ett par gånger på det och måste säga att hela inrättningen lever upp till förväntningarna. Palmblad fladdrade lojt i vinden från Riddarfjärden och det fanns låga rottingsoffor med dynor, som kuttrande kärlekspar satt och myste i. Vi var inte tillräckligt kosmopolitiska för att ta en drink i utomhusbaren, men det låg något klart semstrigt över platsen.

Tyvärr gick solen i moln framåt eftermiddagen så vi fortsatte på grekrestaurang och vidare hem till mig för kaffe på balkongen och samtal om gamla och nya tider. Lova är nyutexaminerad psykolog och det finns en viss möjlighet att hon kommer hit till Stockholm för ptp-tjänstgöringen. Det vore väldigt trevligt. Det är dock om de andra alternativen faller, men det är jag helt med på; vi som inte är urstockholmare skyr ju som bekant staden.

Ledigheten omfattade även ett besök hos Jimmys bekanta i Fruängen, en rolig kväll med gitarrer och skrock, liksom en fotbollsafton med Stoffe från Arvika, som räddade upp min semifinal i Champions League. Tyvärr gick ju mitt lag bet, men det var skoj ändå. Jag är nog inte så gjuten i mitt anhängarskap än, men jag räknar med att det kommer. Vidare fick jag åter visa upp lägenheten för en spekulant. Hon verkade nöjd, men det gjorde ju även de tidigare, så det kanske inte säger så mycket.

Nu är jag åter i arbete, men efter en överlag väl spenderad ledighet.

Min sjukgymnast har gjort slut med mig.

Hon var en ganska rynkig tant med lika illrött hår som läppstift, som hostade en massa och kom från Ulricehamn. Mottagningen, som jag hann gå till sammanlagt fem gånger, låg insprängd i ett vanligt hyreshus vid Norr Mälarstrand. Hennes första teori var att mina ömma ryggkotor berodde på att en nerv kommit i kläm. Lösningen var att "dra ut" ryggen och knåda i området kring kotorna. Efter att ha försökt allt från att dra i mitt huvud till ultraljudsbehandling så gav hon upp. Hon tror inte längre att det är en nerv i kläm. Eller nåt med musklerna. Hon tror att jag behöver en magnetröntgen för att utreda vad felet är. Det låter alldeles för sci-fi i min mening.

Den lilla ledigheten innehöll även roliga saker, såsom spel och utgång. På tisdagen blev det spontanfika med Tobias, Anna-Kerstin och Tomas, vilken senare följde med ut på ölrunda liksom Emma som kom loss från sitt späckade kulturarbetarschema, Spelsessionen på onsdagen var helt galen, men rätt kul. På fredagen spenderade jag en valborg i Stockholm. Det innefattade parkhäng med Jimmys kompisar, ett besök på en märklig sportbar vid Fridhemsplan och sedan bjöd jag med folk hem, vilket blev mycket gemytligt.

Nu har jag kommit hem från en jobbhelg med efterföljande besök hos Jimmy i Aspudden. En av kvällarna tittade vi på "El Orfanato" och jag blev inte fullt lika rädd som jag brukar bli när jag tittar på läskiga filmer själv. Nu sitter jag och försöker få ordning på mitt surfande och lyssnar på Johnny Cash.