Kärt återseende
För en herrans massa år sen i Göteborg hade jag en sammanstötning med galen människa. Vandrades nerför Aschebergsbacken såg jag en kvinna med krulligt tanthår i en alldeles för stor jacka stå och prata för sig själv vid ett skyltfönster. Väldigt lik Susan Boyle till uppenbarelsen. Precis när jag ska passera henne så vänder hon sig om och knuffar mig. Inte så hårt att jag trillade omkull, men ändå såpass att jag hoppade en bit och utbrast i ett hoppsan hejsan! Tanten vände sig bara om och fortsatte sin ilskna tirad med fönstret.
Nu har jag varit i Göteborg och besökt Carro. På Marklandsgatan ser jag två lite lodiga individer stå och prata. Mannen säger hejdå på bred skön göteborgska och ha de nu så gôtt, gå hem och ta de luugnt me dej nu. Kvinnan kliver på och jag tänker att till och med de utslagna i Göteborg är mysigare än de i Stockholm. Det hinner gå tre sekunders restid innan kvinnan ryter JÄVLAR så hela vagnen hoppar. Hon fortsätter sedan skrika okvädningsord mitt i en mumlad konversation som pågår hela resan. Vidare trycker hon upp dörrarna så att vagnen inte kan åka, tre gånger vid varje hållplats och vid ett tillfälle lutar hon sig över gången med en av sina pappkassar och slår två gånger på min ryggsäck som står på sätet.
När kvinnan slutligen går av tittar jag upp (man håller liksom en låg profil när någon är så där oberäknelig) och visst är det samma krullhåriga kvinna! Fantastiskt roligt, jag har alltså blivit påhoppad av denna kvinna två gånger i livet!
I övrigt var resan en ren fröjd. Jag kom ner på fredagen, fick bilskjuts hem av Carro med Jonathan och Stefan, som spontanhakade på för en kväll av idel spel och skönt hängande. På lördagen var jag mycket kort över till Jonny och Karin som hade 1-årskalas för Siri. Hon hade blivit större och kunde prata och resa sig och manöverera runt längs kanter. Riktigt litet charmtroll var hon också. Vi öppnade paketen med gemensamma krafter, lite som i laughing-baby-klippen på Youtube, och jag hade köpt särskilt roliga rosetter som Siri tyckte var mycket mer spännande än själva presenterna. Hon placerad en av dem bestämt i min saftkopp.
Efter detta korta besök drog vi till Toves 30-årskalas i Majorna. Hon hade tema 80-tal och jag hade satsat på gult.
Det var mest folk jag inte kände, men Per och hans nya flickvän Beatrice, Patrik och Carro var ju där. På slutet kom även Lova som råkade vara på hembesök och i krokarna, samt Hoppe, som jag inte sett sedan i somras. Vi hade efterfest och skulle gå på Gretas, men det var stängt eller nåt, så det blev Avenyn och riktigt sent.
Hemfärden var ganska gemytlig, jag satt helt omringad av hemvärnsgubbar som skulle på kurs och pladdrade på. Det är nåt med Göteborg, eller antagligen övriga landet, som gör att folk pratar med varandra. De småpratar och skojar och tar kontakt med andra, utan att det blir stelt eller konstigt. I Stockholm är allt ganska anonymt och ja, lite tråkigt på det sättet.
Som tur är har jag goda vänner som kan förgylla tillvaron. Den här helgen flyttade vi in Tomas i hans nya hem i Husby. En flytt är ett riktigt projekt, men vi var ganska många och hade en stor minibuss. Det gick på ringa fyra och en halv timma och på slutet fick vi gryta och vin. Härligt!
Nu har jag varit i Göteborg och besökt Carro. På Marklandsgatan ser jag två lite lodiga individer stå och prata. Mannen säger hejdå på bred skön göteborgska och ha de nu så gôtt, gå hem och ta de luugnt me dej nu. Kvinnan kliver på och jag tänker att till och med de utslagna i Göteborg är mysigare än de i Stockholm. Det hinner gå tre sekunders restid innan kvinnan ryter JÄVLAR så hela vagnen hoppar. Hon fortsätter sedan skrika okvädningsord mitt i en mumlad konversation som pågår hela resan. Vidare trycker hon upp dörrarna så att vagnen inte kan åka, tre gånger vid varje hållplats och vid ett tillfälle lutar hon sig över gången med en av sina pappkassar och slår två gånger på min ryggsäck som står på sätet.
När kvinnan slutligen går av tittar jag upp (man håller liksom en låg profil när någon är så där oberäknelig) och visst är det samma krullhåriga kvinna! Fantastiskt roligt, jag har alltså blivit påhoppad av denna kvinna två gånger i livet!
I övrigt var resan en ren fröjd. Jag kom ner på fredagen, fick bilskjuts hem av Carro med Jonathan och Stefan, som spontanhakade på för en kväll av idel spel och skönt hängande. På lördagen var jag mycket kort över till Jonny och Karin som hade 1-årskalas för Siri. Hon hade blivit större och kunde prata och resa sig och manöverera runt längs kanter. Riktigt litet charmtroll var hon också. Vi öppnade paketen med gemensamma krafter, lite som i laughing-baby-klippen på Youtube, och jag hade köpt särskilt roliga rosetter som Siri tyckte var mycket mer spännande än själva presenterna. Hon placerad en av dem bestämt i min saftkopp.
Efter detta korta besök drog vi till Toves 30-årskalas i Majorna. Hon hade tema 80-tal och jag hade satsat på gult.
Det var mest folk jag inte kände, men Per och hans nya flickvän Beatrice, Patrik och Carro var ju där. På slutet kom även Lova som råkade vara på hembesök och i krokarna, samt Hoppe, som jag inte sett sedan i somras. Vi hade efterfest och skulle gå på Gretas, men det var stängt eller nåt, så det blev Avenyn och riktigt sent.
Hemfärden var ganska gemytlig, jag satt helt omringad av hemvärnsgubbar som skulle på kurs och pladdrade på. Det är nåt med Göteborg, eller antagligen övriga landet, som gör att folk pratar med varandra. De småpratar och skojar och tar kontakt med andra, utan att det blir stelt eller konstigt. I Stockholm är allt ganska anonymt och ja, lite tråkigt på det sättet.
Som tur är har jag goda vänner som kan förgylla tillvaron. Den här helgen flyttade vi in Tomas i hans nya hem i Husby. En flytt är ett riktigt projekt, men vi var ganska många och hade en stor minibuss. Det gick på ringa fyra och en halv timma och på slutet fick vi gryta och vin. Härligt!
Det brinner!
I dag brann det på min gata. Tydligen hade det tagit fyr i ett restaurangkök och därefter hade branden spridit sig till en stor industribyggnad. Jag åkte förbi det exakta huset igår natt och undrade lite vad som fanns i det, vad det var för nåt. Nu läser jag att det var ett industrihotell.
Det började med att Dani och jag upptäckte en lågt hovrande helikopter genom köksfönstret och sist det flög lågsniffande flygmaskiner över grannskapet så var det rånarna i Västberga som körde dem, så jag gick raskt in på nätet för att kolla. Branden gick faktiskt att se från mitt vardagsrumsfönster, som vagt upplysta och bolmande rökmoln över hustaken.
När Peter och Dani skulle hem tog jag ursäkten att följa dem på vägen för att få en närmare kik, men så klart var det avspärrat runt hela området. Jag fick en uppfriskande kvällspromenad, i alla fall.
Trots arbete har jag varit på kalas i helgen. Det var kollektivet i Skarpnäck som hade Hawaii-fest och det gick ju inte att missa. Jag kom dit, lätt uppstressad av jobbet, men blev genast meddragen till "flighten" tillsammans med Katta som också kom sent till festen.
"Flighten" bestod av en mycket suggestiv ljudteater; vi fick gå in med stängda ögon i ett rum och sätta oss till rätta på kuddar. Det som hördes var först flygplatssorl, sedan dånande flygplansmotorer och flygvärdinnornas genomgång av säkerhetsrutiner och vilken film som skulle visas under resans gång. Så småningom landade vi på Hawaii och fick veta att det var natt, si och så många grader varmt och att poolen var öppen på hotellet liksom alla nöjen man kunde syssla med på ön. Precis mot slutet smög värdfolket in i rummet igen och när vi öppnade ögonen jublade de och rytmisk musik började spela.
Jätterolig idé och genomförande. Fick lite igen dagen därpå, men inte så farligt.
Nu ska jag samla mig för att åka till Göteborg i helgen.
Det började med att Dani och jag upptäckte en lågt hovrande helikopter genom köksfönstret och sist det flög lågsniffande flygmaskiner över grannskapet så var det rånarna i Västberga som körde dem, så jag gick raskt in på nätet för att kolla. Branden gick faktiskt att se från mitt vardagsrumsfönster, som vagt upplysta och bolmande rökmoln över hustaken.
När Peter och Dani skulle hem tog jag ursäkten att följa dem på vägen för att få en närmare kik, men så klart var det avspärrat runt hela området. Jag fick en uppfriskande kvällspromenad, i alla fall.
Trots arbete har jag varit på kalas i helgen. Det var kollektivet i Skarpnäck som hade Hawaii-fest och det gick ju inte att missa. Jag kom dit, lätt uppstressad av jobbet, men blev genast meddragen till "flighten" tillsammans med Katta som också kom sent till festen.
"Flighten" bestod av en mycket suggestiv ljudteater; vi fick gå in med stängda ögon i ett rum och sätta oss till rätta på kuddar. Det som hördes var först flygplatssorl, sedan dånande flygplansmotorer och flygvärdinnornas genomgång av säkerhetsrutiner och vilken film som skulle visas under resans gång. Så småningom landade vi på Hawaii och fick veta att det var natt, si och så många grader varmt och att poolen var öppen på hotellet liksom alla nöjen man kunde syssla med på ön. Precis mot slutet smög värdfolket in i rummet igen och när vi öppnade ögonen jublade de och rytmisk musik började spela.
Jätterolig idé och genomförande. Fick lite igen dagen därpå, men inte så farligt.
Nu ska jag samla mig för att åka till Göteborg i helgen.
30 år
Nu har jag firat av jubilerandet på alla tänkbara vis. Först kom syster Sara uppresande från Malmö och eftersom dessutom mor och far var i stan för att gå på en konsert så passade vi på att gå på restaurang. Samma som vi gått på förr om åren, när jag eller pappa ska firas. Han fyller tre dagar efter mig och fick en present med ledtråden "världens äldsta stad". Sara gissade vilt på Rom; "han ska få rom!". Själv fick jag en start till en resa och en kamera som också kan filma. Vi testade den genast.
Dagen därpå åkte Jimmy, Sofia, jag och Sara med alla grejer till festlokalen i Solna och började ställa iordning med hjälp av Tomas och Lova. Det var hur skönt som helst att få lämna ifrån sig ansvaret, efter långa veckor av planering. Alla var så snälla och fixade jättefint. Vad ska jag göra? Gå och klä upp dig, blev svaret. Vi tar hand om det här.
Innan festen hade jag vacklat lite kring frågan om mat. Det finns hur mycket fräck cateringmat som helst, men det är snuskigt dyrt och ganska platskrävande att ställa upp en buffé insåg jag. I närheten av lokalen hittade jag ett café som gjorde pajer. Jag ringde och frågade om de kunde göra nio stycken och Nettan, som den hjälpsamma cafémadamen hette, lovade att till och med komma körande med dem. Det var alla sorter; lax å spenat, vegetariska, kyckling och massa gott, blev väldigt bra.
Det var ett ruskigt oväder på utsidan, så folk kom i drivor. Jag körde på värdinnan-i-dörren-strategin och tog emot, anvisade mot bålskålen och öppnade presenter löpande. Det var ganska okej sysselsättning precis i början eftersom folk, huru väl jag känner dem, inte kände varandra helt bra. Det löste sig bra i takt med mat- och dryckesintag. Jag fick riktigt fina presenter; Marie hade gjort en hel sjal till mig och jag som alltid skojat med henne om hennes stickningar, Sofia hade skapat ett smycke som var hur fräckt som helst (se nedan), jag fick fina viner, godis i mängder, en takvandring på Stockholms högre höjder och sen hade jag bett att få kort på folk, fick massor. Tomas hade gjort ett helt album, så jag höll på att börja grina redan innan festen börjat.
Folk stannade sent, det var dans och härlig villervalla och mycket nostalgi för mig. Skönt avfirande av 30-årsdagen. Vi var kvar enormt sent, men järngänget av nära vänner fixade städning och sammanplockningen också. Sjukt skönt, stort tack!
Dagen därpå hade jag och Sara bakfyllemys och Jimmy kom över med pizza och film. Vi var ungefär såhär sammanhängande.
På själva födelsedagen, som var tisdagen efter festhelgen, gick jag och Jimmy ut på restaurang Landet och åt lustig mat och hade det gott.
I all övrighet har det varit dramatik i trafiken i Stockholm. Jag drabbades bara delvis, en kort episod av att springa gatlopp mellan fastsnöade fordon nära Liljeholmen och komma på överfyllda ersättningsbussar för att ta sig in till måndagsklubben. Vidare har jag fått spela en massa spel och försökt tvinga i vänner godisresterna från festen. Nästa punkt på tablån är Toves 30-årsfest i Göteborg. Ska bli skoj, såvida fimbulvintern lättar och låter mig ta mig tvärs över landet nästa helg.
Dagen därpå åkte Jimmy, Sofia, jag och Sara med alla grejer till festlokalen i Solna och började ställa iordning med hjälp av Tomas och Lova. Det var hur skönt som helst att få lämna ifrån sig ansvaret, efter långa veckor av planering. Alla var så snälla och fixade jättefint. Vad ska jag göra? Gå och klä upp dig, blev svaret. Vi tar hand om det här.
Innan festen hade jag vacklat lite kring frågan om mat. Det finns hur mycket fräck cateringmat som helst, men det är snuskigt dyrt och ganska platskrävande att ställa upp en buffé insåg jag. I närheten av lokalen hittade jag ett café som gjorde pajer. Jag ringde och frågade om de kunde göra nio stycken och Nettan, som den hjälpsamma cafémadamen hette, lovade att till och med komma körande med dem. Det var alla sorter; lax å spenat, vegetariska, kyckling och massa gott, blev väldigt bra.
Det var ett ruskigt oväder på utsidan, så folk kom i drivor. Jag körde på värdinnan-i-dörren-strategin och tog emot, anvisade mot bålskålen och öppnade presenter löpande. Det var ganska okej sysselsättning precis i början eftersom folk, huru väl jag känner dem, inte kände varandra helt bra. Det löste sig bra i takt med mat- och dryckesintag. Jag fick riktigt fina presenter; Marie hade gjort en hel sjal till mig och jag som alltid skojat med henne om hennes stickningar, Sofia hade skapat ett smycke som var hur fräckt som helst (se nedan), jag fick fina viner, godis i mängder, en takvandring på Stockholms högre höjder och sen hade jag bett att få kort på folk, fick massor. Tomas hade gjort ett helt album, så jag höll på att börja grina redan innan festen börjat.
Folk stannade sent, det var dans och härlig villervalla och mycket nostalgi för mig. Skönt avfirande av 30-årsdagen. Vi var kvar enormt sent, men järngänget av nära vänner fixade städning och sammanplockningen också. Sjukt skönt, stort tack!
Dagen därpå hade jag och Sara bakfyllemys och Jimmy kom över med pizza och film. Vi var ungefär såhär sammanhängande.
På själva födelsedagen, som var tisdagen efter festhelgen, gick jag och Jimmy ut på restaurang Landet och åt lustig mat och hade det gott.
I all övrighet har det varit dramatik i trafiken i Stockholm. Jag drabbades bara delvis, en kort episod av att springa gatlopp mellan fastsnöade fordon nära Liljeholmen och komma på överfyllda ersättningsbussar för att ta sig in till måndagsklubben. Vidare har jag fått spela en massa spel och försökt tvinga i vänner godisresterna från festen. Nästa punkt på tablån är Toves 30-årsfest i Göteborg. Ska bli skoj, såvida fimbulvintern lättar och låter mig ta mig tvärs över landet nästa helg.
