Loggboken

I dag var lite rymdtema. Jag låg på gränsen till ett migränanfall och såg små stjärnor och lustiga ljusfenomen i utkanten av synfältet hela tiden, men som tur var hade jag kommit ihåg att ta med min medicin. Vidare gick vårt system ner och det var riktigt illa; helt utelåsta i två och en halv timma. I nyhetsflödet på nätet, en hel eon.

När vi väl kom upp igen hade jag lovat bort mig på att bygga ett stort paket till ära av Christer Fuglesangs förestående rymdfärd. Vår tekniker hade byggt en liten nedräkningsdosa som synkade med Nasas, men någonstans under kvällen började klockskrället räkna framåt istället för ned. En läsares spydiga kommentar: Har ni köpt klockan på Gekås elllleeer?

Man fick lite space dementia av att titta på den faktiskt; ibland gick den fram, ibland tillbaka och ibland ändrade den hastighet. Jag tog först bort den, men ångrade mig när uppskjutningen av Discovery på Cape Canaveral närmade sig. Den visade åtminstone ungefärlig tid till take-off och mot slutet av den här kvällen kände jag mig inte särskilt knusslig.

Imorgon är de i alla fall uppe i rymden och allt ståhejet är över. Ta i trä.

Jag hade fyra dagar ledigt och spenderade hela måndagen med att restaurera hemmet till sin normala nivå av trivsel. Som tur är har mitt nya hem både tvättmaskin och diskmaskin, men jag kan inte köra dem på natten för grannarnas skull. Jag har länge funderat på hur mycket jag egentligen låter när jag irrar runt på nätterna, men på onsdagen stötte jag på mina närmaste grannar i trapphuset, det var ett par i min ålder, kanske lite äldre, och ur konversationen kunde jag lura ut att de inte hade hört mig alls. Vilket var skönt.

Tisdagen blev en mycket trivsam runda spel, medan onsdagen bjöd på sött och salt. Jag hade en tid hos tandläkaren och det var blodigare än vanligt. Nu råkar jag vara begåvad med hålfria tänder, till största tack antagligen mina fiskätande föregångare i släkten, men istället har jag alltid tandsten. Denna plockades bort med bestämd hand av tandhygienisten och i processen lyckades hon få tandköttet att blöda en hel del. Som tårta på moset skulle hon behandla tänderna med en högtryckstvätt med saltlösning. Jag hade hellre tagit den fåniga banansmakande flourbehandlingen.

Efteråt gick jag och shoppade lite kring Fridhemsplan; gamla jaktmarker efter min tid som boende på Kungsholmen och sen bar det av ut till Björn, som fyllde år. Jag köpte godis, vin och boken Imperiet av Ryszard Kapuscinski. Det är en bok som jag själv håller på med just nu och gillar skarpt. Malin, som fyller något senare, fick boken Faktoider, som behandlar moderna myter, vedertagna missförstånd, etc. Den gav jag även till pappa i julklapp och bägge gångerna har jag önskat att jag köpte en extra till eget bruk. Måste komma ihåg det till nästa gång jag är i en bokhandel.

Sista lediga dagen blev en liten tur på stan där en hjärtlig jeansaffärspraktikant hjälpte mig hitta ett par nya byxor. Jag är kort och inte anorektisk, så problemet är ofta att hitta byxor som inte hasar längs backen, men de skulle lägga upp dem till mig tills imorgon. Det blev även en eltandborste enligt föreskrifter från min lätt sadistiska tandhygienist. Sen åkte jag hem och Jimmy kom över på middag. Kvällen avrundades med filmen Fanboys, en hysterisk resa genom USA med ett gäng Star Wars-fantaster. Bilden av nörden kändes rätt amerikansk och bara bitvis rolig, men däremot var det skoj att de hade med Jay och Silent Bob.

Nu är det fem dagars jobbande igen.

Inkallad en timma tidigare till jobbet. Båda dagredaktörerna är sjuka och olyckligtvis finns det nu ett konstaterat fall av svininfluensa på redaktionen. Jag ska gå till jobbet i kroppsstrumpa och bada i handsprit. Men, det sägs ju att det bara finns tio låtsaslungor i Sverige och två av dem är redan tagna, så det mest taktiska vore ju att vara bland de första som blir jättesjuka. Eller kanske inte...

Sommaruppehållet är över och loggboken startar på nytt.

Det har varit ett behövligt sommarlov; så långt att jag nästan glömt lösenord och program väl tillbaka på jobbet i augusti. Ledigheten spenderades till största del i landets västra delar, med en liten avstickare till Jimmys hemmatrakter i Uppland.

Arvikafestivalen var en riktig kavalkad av gamla vänner, nostalgiskt campinghäng och roliga storspelningar. Bröderna Heimdal, Jimmy, jag och syster Sara bodde skönt hemma i Ålgården. Vi red ut värmeböljan på dagarna och lekte med systrarna Hillarp Katz på vip-campingen kvällstid. Huvudnumren för årets festival var Nine Inch Nails och Depeche Mode. Publikhavet fyllde hela planen framför Stora Scen och när mörkret föll märkte jag att mobilkameror tagit över efter tändare, en massa små ljus som en stjärnhimmel. Rysningar.

Efter att ha visat upp nära och kära i Arvika och Göteborg kom turen till Jimmys ursprung. Vi åkte tåg till Uppsala och länståg till Heby för att bli upphämtade med bil och färdas ytterligare två mil ut i skogen. Tärnsjö var en tämligen liten ort och vi kunde promenera dit vi skulle, även om man ibland inte ville för myggens räkning. Grannorten Gysinge har satt myggplågan på kartan och jag har nu lärt mig att ogilla de aggressiva Aedes Sticitus-myggen.

Vi hälsade på föräldrar samt storebror Lars-Erik som kallades för "Jocke", storasyster Ann-Marie som kallades för "Nima" och storasyster Ann-Christin som kallades för "Kia"; tjejernas smeknamn lite mer förklarbara än Jockes, kan jag känna. Han var snäll och lånade ut sin lägenhet i mitten av stan. Vi besökte även lite barndomskompisar och spelade brädspel nätterna i ända.

Hemma i Stockholm blev semestern inte lika fylld av programpunkter, utan flöt ut i nånslags njutbar tillvaro av lata dagar. Jag badade med Sofia, spelade spel med pojkarna, gick och såg Arvikabandet Kilroy på det lokala etablissemanget Landet och var på bio för första gången på länge.

Det fanns dock programpunkter kvar; min kusin Emmas bröllop med tillhörande möhippa. Emma lurades iväg på förmodat släktbesök och placerades prompt på en cykeltaxi, vilken förde henne till champagnefrukost och en hel dag av aktiviteter. Jag dök upp till brunch-färden ut i skärgården och fick träffa tärnorna och andra kompisar till Emma, av vilka jag inte kände en enda, men man blir rätt sammansvetsade av den intima miljön. Hela poängen var ju nånslags ritual där man markera övergången från en epok i livet till ett annat. För egen del hägrar inte giftermål, men jag är svag för epoktänk och eftersom Emma nu valt detta så kändes det bra att få vara med och fira.

Innan bröllopet som var förlagt i Emmas hemstad Nyköping hade jag fyra arbetsdagar att ta itu med. Man kom rätt snabbt in i gamla hjulspår och tyvärr hade jag huvudvärk de första två dagarna, så det var inte den nytändning som jag hoppats på riktigt. Förhoppningsvis blir det bättre när fler ordinarie spelare kommer tillbaka från semestern. så att man kan börja ta tag i saker.

Bröllopet hölls i Nikolaikyrkan i Nyköping och själva festen i tingshuset. Det kan ha varit 120 gäster, solen sken och klädseln var satt till högtidsdräkt. Salen blev ganska varm och frackbärarna drabbades hårt av det, men efter hand började man kunna röra sig ut i friska luften mellan talen. Jag hade rotat fram min gamla studentklänning och den kändes rätt lagom med lite blingeling till.

Vår kusinfamilj är överbegåvat musikaliska så det var mycket sång och spex. Emma och hennes lillasyster Johanna har varit kända som sångduon systrarna Bergman, men nu meddelade Johanna att hon gör slut och startar band med lillebror Andreas, varpå de två gjorde ett roligt nummer där de berättade den egentliga historien om hur Emma och Erik möttes. Den officiella versionen är att de träffades i orkestern i Uppsala. Även Eriks tvilling gjorde intryck med sin låt till brodern som inte lämnade ett öga torrt.

Allt som allt, en mycket lyckad tillställning och jag, som aldrig varit på bröllop förr, kände att förväntningarna införlivades helt och hållet.