Loggboken

Ytterst strömlinjeformade dagar. Helgen var helt död på nyhetsfronten; det enda som hände var att det spelades EM-final i Wien och det var ju visserligen kul att kolla på. Jag har haft två sommarvikarier hos mig och det är en märklig tafatt känsla av att jag alldeles nyss var en av dem, och så helt plötsligt ska jag vara en av "gamlingarna". Men det har gått bra. Två milda tjejer som varit lite vilsna på publiceringsverktyget, men duktiga på att fixa texter.

Jag ska försöka rycka upp mig och göra roliga saker på ledigheten. Två dagar kvar.

I torsdags så städade jag upp inför den annalkande arbetsperioden och begav mig sen ut till Sara och Håvard i Edsberg. Vi käkade god mat, tittade på fotboll och pladdrade. Sen tog jag vägen om Tomas och stannade en stund där. Kände väl mest att jag ville ha ut det sista av den här semestern; det kommer dock en till i augusti.

I dag var det lite som att börja trampa i invanda fotspår, men det var rätt kul att komma tillbaka till jobbet och få göra någonting. Sommarvikarierna har gjort entré och det funkade fint. Jag pratade med en galning på tipstelefonen och det kändes också välbekant. Sommartorkan har satt in big time, för ingenting hände riktigt.

Jag sov ut efter gårdagens äventyr och kom upp lagom till att det var dags att bege sig ut till Sara och Håvard i Edsberg. Det är ytterst besvärligt att ta sig dit från min position i Stadshagen eftersom de blåa linjerna norrut inte passerar Sollentuna på några bra vis; jag fick helt enkelt knalla till Karlsbergs pendelstation som visserligen ligger inom synfältet från min lägenhet, men det är enbart fågelvägen. I verkligheten måste man knalla ner till Fridhemsplan, över bron mot St Eriks plan och sen ytterligare en bit.

Väl där käkade vi Saras kardinalrätt; spaghetti och köttfärssås, pratade en massa och tittade på den första semifinalen i fotbolls-EM. Efter popcornen satt jag och pirkade med en tandpetare och lyckades antingen pilla loss en bit tandsten mellan de främre nedre tänderna, eller en faktisk flisa ur emaljen. Det som talar för det första och mer skonsamma alternativet är att "flisen" gick sönder när jag smulade den mellan fingrarna, men det känns fortfarande lite taggigt och tomt när jag känner med tungan. Alldeles oavsett är det dags att uppsöka en tandläkare.

Jag stannade länge och tog sista bussen hem. Det var ännu en trevlig hemfärd i ett somrigt Stockholm, med en hurtig promenad hem från St Eriks plan.

I dag gick jag upp tidigt till en tvättid och ägnade större delen av dagen åt att fixa i lägenheten. Kvällen ägnades åt betydligt mer lustfyllda sysslor då Jonna på jobbet dragit ihop till en sammankomst och jag var för en gångs skull både ledig och hade möjlighet att gå.

Jag ringde Hanna för att se om hon ville med, men hon befann sig i sin sommarstuga i Värmland. Kanske gjorde jag det samtalet lite på grund av att jag trodde mig bli ensam med en massa sommarvikarier, men det visade sig att det var nästan enbart DN.se-folk där. Och för första gången så kändes det helt bekvämt. Jag behövde inte ens jobba på relationerna, de bara fanns där. Jag hade saker att prata om, och inte bara plattityder, utan verkligt intressanta ämnen om hur vi har det på jobbet och verkligt personliga saker som jag var nyfiken på om de andra.

Platsen var Mosebacke på Söder och vi satt i en av flyglarna till Södra Teatern. Det pågick någon form av konsert nere på uteserveringen, men det var en trevlig backdrop. Jag, Mårten och Maria var kvar till sist och gick och käkade innan vi åkte hem. Det var grymt skönt att få prata lite om jobbet, eftersom det varit så oproblematierat tidigare. Det var skönt att åka taxi genom ett sommarljummet Stockholm på vägen hem.

Planen för dagen var att dra ihop folk och ha nånslags samkväm med mat och vin, men Sara ställde in och då snickrade vi raskt om till mat och brädspel. Det var en bra plan. Jag knallade ner till Fridhemsplan för att fylla på förråden och beslutade mig för den gamla funktionella maträtten hamburgare. Den visade sig gå hem hos pojkarna och vi ägnade kvällen åt ett kul parti Britannia.

Pappa ringde och undrade om migränmediciner eftersom mamma fått akut huvudvärk. Stackars mamsan. Jag kunde dessvärre inte vara till större hjälp eftersom inte jag heller visste vilken medicin det kunde röra sig om.

Tomas stannade kvar efter spelet och hängde lite. Det var skönt att få bluddra av sig lite och ha en fellow nattsuddare att hänga med.

Hemma igen efter ytterligare en tur ute i landet och den här gången var resmålet en ö utanför Nyköping, som vi brukade fira midsommar på under barnaåren. Jag och Sara har inte varit med på ett bra tag, men våra föräldrar har varit där varje sommar. Någon gång i tonåren började jag stanna hemma och hålla kalas i hemmet i Ålgården, några midsomrar har jag jobbat och ytterligare någon har spenderats bland goda vänner. Det här året var det dock upplagt för att återigen besöka Bergö och släkten som har huset där.

Allting såg lite mindre ut än vad jag kom ihåg; det var kortare stig mellan bryggan och huset, som i sin tur var mindre spatiöst och till och med den enorma ängen bredvid hade krympt. Nu förklaras det ju mycket enkelt med att jag var liten sist jag var där. Vi var tolv personer som skulle huseras och då de två äldre släktingarna behövde sina egna rum fick vi sex unga klämma in oss i "Lill-stugan", en enrums-friggebod på hela 12 kvadrat. Lite som lumpen.

På själva midsommarafton kommer folk från öarna runt omkring till ängen och det är alla klassiska moment; dans runt midsommarstång, fika i solen (vilket i år blev regnet) och brännboll. Det är ganska trevligt och jag fick spela lite fotboll med kusin Andreas och två grannpojkar. Det resulterade i vild träningsvärk och en fast beslutsamhet att röra på mig oftare. På kvällen var det allmän gamman, spel och lekar med släkten.

Dagen därpå stannade vi kvar och tog det lugnt. Mamma var sjuk och det var synd eftersom hon var tvungen att sova mycket och mådde inte så bra. Hon och pappa hade planerat att ta med mormor till Stockholm för att kolla på min och Saras lägenheter, men det fick ställas in. Jag fick skjuts av kusin Emmas fästman Erik till Stockholm på kvällen. Det gav en chans att lära känna honom lite bättre och vi lyssnade på EM-fotboll på radion.

Det börjar bli en vana att skriva med en veckas mellanrum, men nu har jag faktiskt varit relativt internetlös och på semester. Det här är dessutom en mellanlandning hemma i Stockholm för att imorgon bege mig till släkten i Nyköping för att fira midsommar, så det får bli en kort summering av veckan som gått.

Torsdag
Jag gjorde en sista arbetsdag innan semestern och den var fylld av intensivt pysslande med sajten. Gick bra och Maria, Erika och jag var rätt övertrötta och småfnissiga mot slutet.

Fredag
Tvättade, packade och städade lägenheten, eftersom det är tänkt att mormor ska med upp till Stockholm efter midsommar.

Lördag
Jag insåg att jag verkligen ville titta på Sverige-Spanien, men hade bokat upp mig på brädspel, med vad jag trodde var de minst fotbollsintresserade gossarna i umgängeskretsen. Men det skadar inte att fråga, och visst ville de kolla på matchen och visade dessutom upp oväntade kunskaper och entusiasm. Nu gick det som det gick i matchen, men det var roligt ändå. Vi gjorde chokladbollar och spelade nya Britannia. Mycket bra kväll.

Söndag
Resdag. SJ har ju strulat omkring tio av femton resor jag gjort det senaste året, så jag blev inte ett dugg förvånad när de meddelade i högtalarna att det var slut på fungerande X2000-tågset, så vi fick ta ett vanligt lok. Med det försökte de sen köra över Sverige i samma hastighet och det var en spännande upplevelse. Saker knarrade och gnisslade inne i vagnen, men jag somnade så småningom ändå. Väl framme hos Carro i Västra Frölunda var det gamla bekantingar och roligt spel. Nästan som att jag aldrig lämnat Göteborg.

Måndag
Jag fick sova i Carros stora dubbelsäng, vilket var bra för sömnläget. På måndagen blev det mat med Hoppe och Per och därefter utgång på Andra Långgatan med ett stort gäng av kompisarna. Väldigt roligt och efteråt tog vi oss ut till Bergsjön och efterfest hos Moa. Jag bodde i princip i kappsäck och fick sova i deras svala gästrum, men det var lite svårare att sova ändå. Skönt att hänga med folk igen hur som helst.

Tisdag
Jag begav mig en snabb sväng in till stan för att gå på café Talang, som hade sista öppetdagen inför sommaren. Hann fika lite med Malin och tjinxa på lajvargänget. Sen tog jag mig till spelkväll hos Vegard i Gamlestaden och det var en skön avslutning på resan, med kul spel, trevligt sällskap och bra samtal. Fick sova på soffan, men det gick ganska bra det med.

Onsdag
Reste åter med SJ och den här gången så var det inget strul alls. Då jag kom hem så mindes jag plötsligt att det var Sverige-Ryssland och att jag fortfarande inte har någon teve, så jag ringde Tomas och vi skapade en ny fotbollssession. Dani och hans bror hakade på också. Fick pratat lite med Tomas innan det var dags att landa hemma igen. På hemvägen promenerade jag över gården på baksidan och såg en grävling.

Nu bär det av till Nyköping!

Oj, oj, oj, nu har jag inte skrivit på över en vecka. Det har varit en sak och en allena som upptagit det mesta av tankekraften och det var min arbetsintervju som var på tisdagen. Jag vet inte riktigt varför det blev så viktigt för mig. Det var länge sen jag hade en prov-liknande situation i livet, vilket antagligen bidrog lite och sen är det en stor grej att ändra på grundförutsättningarna i livet.

Men, nu när det är gjort så tror jag inte att jag behöver grunna så mycket mer. Oavsett hur bra det gick så finns det faktorer som spelar in utom min förmåga att påverka.

Tillbaka en vecka: Måndagen och tisdagen var såvitt jag minns arbetsdagar innehållandes lite krångel och lite rutin. Onsdagen ägnades åt en tur till Hökarängen för att titta på lägenhet med Tomas. De såg bra ut, även om vi tvistade om vilken av dom som var de facto bäst. Hoppas att han får någon av dem. Därefter begav vi oss in till stan och käkade med Dani på Stekpannan, för att sedan avrunda på Indigo, ett litet piffigt ställe på Götgatan som hade genomtänkt punktbelysning, bra musik och findrinkar.

Torsdagen var hektisk, då jag först hade möte på jobbet, därefter skulle till Södermalm och till sist hem till lägenheten för att spela med Göran, Ove, Tomas, Jocke och Dani. Fredag och lördag var hemmadagar, välbehövda sådana, med små utflykter för att handla mat och några lugna solstunder uppe på terrassen på taket. Jag trodde först att det skulle vara upptaget där, men det verkade tomt och öde, som om ingen varit uppe på evigheter. Det blev riktig mat och långa samtal med mormor och mamma på telefon, samt idel tillbakalutat tittande på tv-serier på datorn.

Intervjun låg hela tiden och spökade i bakgrunden så jag läste på så gott det gick och samlade ihop mina utspridda arbetsbetyg och artiklar. De senare var faktiskt inte så tokiga som jag mindes dem och jag kopierade upp ett litet urval. På söndagen var det spel igen och jag gjorde sommarmat i form av potatis, lax och sås. Vi spelade till sent och det var riktigt skoj. På måndagen åkte jag till Söder igen innan jobbet och försökte där frenetiskt fråga äldre och visare kollegor om råd om intervjun.

Jag var nervös och sov inte så värst bra natten innan, men kom upp i god tid. Själva intervjun var svårtolkad. Jag pratade på och fick veta lite saker om själva tjänsten, men det som det kan falla på är ju att jag inte är tillräckligt meriterad. Jag har inte skrivit på år och dag och tjänsten kräver mycket på den punkten. Vissa stunder av samtalet kändes det som om jag hade det i en liten ask och andra helt tvärtom. Personalchefen bröt ganska abrupt och sa att han skulle höra av sig. Det i sig kändes lite som att det var kört, men man vet aldrig.

Resten av dagen blev hysterisk, ety det var dags för Sverige att spela sin första match i EM tillhörande hype. Jag fick ett glatt sms om att komma med till Kungsträdgården och titta på matchen i goda vänners lag, vilket var lite bittert för det hade ju naturligtvis varit en jätterolig aktivitet. Senare på kvällen hörde Moa och Linnea av sig från festivaläventyr i de småländska skogarna och vi gjorde upp om att träffas när jag kommer till Göteborg.

Själva matchrapporteringen gick bra och det var ju en klart förlösande känsla att gossarna kunde göra mål också. Vi hade blivit tilldelade dagpassets bildredaktör och jag lyckades göra mig osams med honom, på lite oklara grunder. Han är väl van vid att styra och ställa på bildfronten dagtid och när jag istället för att vänta in hans finbilder slängde in några andra i väntan så tog han illa upp. Som tur var är han en i grunden fridens människa så vi hann bli sams också innan kvällen tog slut. Jag kände mig lite färdig då denna dag var till ända. Intervju, dålig sömn, dålig månfas, totalstressande nyhetsläge och lite gräl. Men det är bra att veta att man överlever sådana här dagar också.

Det var en bedrövlig sportdag på söndagen, då Sverige träningsspelade mot Ukraina inför EM i fotboll och inte så mycket förlorade, som inte lyckades med nåt. Sen helt utan paus emellan så började det avgörande OS-kvalet i handboll, en gren man ändå haft lite förtroende för aldrig kommer att göra en besviken. Men tji fick jag. De förlorade, betedde sig och kom inte till OS.

Ett lite mer tyngdfyllt moment under kvällen var att förbereda den massiva satsning som tidningen gjort på pressfrihetspriset Guldpennan som delades ut på tisdagen. Li Changqing, som fått priset, kunde inte komma och heller inte hans anhöriga för de kinesiska myndigheterna beviljade inte resetillstånd. Det är dags att lägga ner nu, Kina.

På måndagen hade jag två sammanstötningar med annan media. Först kollapsade sidan utan förvarning och medan jag höll på att ringa teknikerna så hörde Dagens Media av sig och undrade hur det stod till. De måste ha sommartorka. Att DN.se ligger nere i en halvtimme är väl medievärldens motsvarighet till ett tillfälligt stopp i tunnelbanan i nyhetsvärde. Men notis blev det i alla fall och jag blev citerad.

Lite senare på kvällen ringde det på nattchefens telefon och jag svarade för att pappersgänget satt i möte. Det var en brasiliansk reporter som hade försökt komma fram till bildbyrån en trappa ner. Där hade hon ställts inför ett flervalsläge på svenska som rabblat upp "Tryck 1 för hablahabla, tryck 2..." och så vidare. Hon hade testat och hamnat hos oss. Vi var ganska jämna i vår haltande engelska, men jag lyckades rota fram ett telefonnummer. Då ville hon antagligen tacka mig personligen och frågade vad jag hette. När jag sa det så skrattade hon och försökte lite, för att till slut utbrista: "Don't you have a nickname?".

Det här passet är verkligen det tuffaste. Det startar på fredagen och slutar på tisdagsnatten. Man kommer till arbetet, strosande i solskenet, och möter folk i dörren som går av för att det är fredag och arbetsveckans slut. Alla är på väg någonstans och har lämnat uppgifter lite halvdant gjorda i överlämningen. Sen är själva helgdagarna ganska lugna, men då är det två dagar kvar. Folk kommer tillbaka på måndagen och är fulla av energi, medan man själv börjar få mitt i veckan-segheten.

Det har varit varmt och folktätt i Stockholm de senaste dagarna. Stockholm Marathon sträckte sig bland annat genom Rålambsparken och jag hade den goda turen att promenera till jobbet, efter att löparna passerat. De hade sytt upp en tjej som skulle springa loppet på jobbet för att följa hennes förberedelser till målgång. När jag kom hade hon drabbats av ett virus och blivit tvungen att hoppa av i sista stund. Något av ett antiklimax.

Men på den här punkten är jag rätt luttrad, efter en mycket otäck incident på Göteborgs-Posten. Då hade vi en svensk kille som skulle åka skidor nerför norrsidan av Mount Everest och han skulle blogga från den här strapatsen. Det kom bilder från toppen och allt var frid och fröjd, tills vi inte hörde av honom på ett par dagar. Han hade firat sig ner för en avsats då fästpunkterna lossnade och han störtade två kilometer nerför berget till sin död.

Fredagen innehöll lite spännande handboll och en absurd historia om en nyupptäckt indianstam inne i Amazonas djungler. Den är antingen exakt så bra som den låter; folkslag som lever i naturen utan koppling till övriga världen, eller så är det ett gäng Hollywood-skådisar som dragit världen vid näsan i form av en påhittad historia, lite smink och ett par pilbågar. Det lever ju bevisligen stammar av ursprunsgbefolkning runt om i världen, men de har ändå sporadisk kontakt med civilisationen och inbitna dokumentärfilmare har hängt med dom i omgångar.
 
Lördagen blev en ännu fredligare afton. Jag blev tillfrågad om jag ville med ut i den sköna sommarnatten och ta en öl på nån uteservering av Olle och Emma. Det är bedrövligt att vara tvungen att jobba ibland. Jag spenderade istället natten med att prata med gråtfärdiga människor, som beklagade sig över den nya FRA-lagen som är på ingång. De kallar den Lex Orwell och oroar sig, i mina ögon med rätta, att Sverige är på väg mot obehagligare övervakningstider.