Loggboken

Idag var dagen då jag fick koll på alla datum och tider.

Den 19:e november ska vi ha konferens och den 19:e december blir jag jullovsledig. Sen fyller Sara år på torsdag och Lova kommer på fredag. Det finns dessutom inplanerad jobböl i november och ett eventuellt besök i december att fylla i kalendern med. Innan Göteborgsresan var jag lite blassé över alla planer eftersom de var i den sk framtiden. Nu är de bakom hörnet och det börjar bli dags att lägga upp loppet på något slugt sätt.

Så dagen ägnades åt att telefonera runt och skaffa sig översikt. I övrigt var jag mycket trött och lite grubblig. När jag kom hem fick Sara ta hand om den saken och vi ägnade lite tid åt att reda ut begreppen.

Vaknade lite för tidigt, trots att jag var väldigt trött och gick till jobbet lite lagom vimsig. Mycket i skallen och lite allmänt överväldigad av Göteborgs-besöket. Fick en massa att göra, som vanligt första dagen på passet. Man är liksom i eller ur jobb-läget och det tar ett litet tag att ta sig tillbaka in i det.

Det var en massa blåljus-historier av varierande otäck grad, lite sport och en hel del papper att lägga ut. Fick pratat lite med mamma på telefon, vilket var bra eftersom jag blev tvungen att lägga på hastigt och lustigt dagen innan.

Ska försöka planera de närmaste dagarna. Lova kommer på besök i helgen, samtidigt som Sara fyller år och jag har helt tappat bort vad alla stockholmarna pysslar med. Får använda den där makalösa uppfinningen som gör att man kan kommunicera på håll, helt enkelt.

Jag har levt backpackerliv i Göteborg ett par dagar, vilket var mycket trevligt, även om jag inte riktigt kommer tillbaka till jobbveckan utvilad. Får gå tillbaka ett par dar i tiden:

Onsdag

Spelade rollspel i Skogås. Jag var inte helt fokuserad eftersom jag höll på att bjuda på min tågbiljett till Göteborg på Tradera samtidigt. 48 timmar innan avresa så kan man börja bjuda på dem och auktionen avslutas sex timmar innan, vilket gör den första tiden lätt poänglös. Det spelar ju bara roll hur man bjuder precis i slutsekunderna ändå. Men, Tradera hade varit med om detta förr och hade en maxbudsfunktion. Jag fick min biljett för 380 spänn vilket var bra pris för sträckan och hur i tid jag var.

Torsdag

Åkte tåg, somnade och vaknade upp i Göteborg. Det är en väldigt speciell känsla att gå ut från Centralstationen i den strida strömmen av andra resenärer mot Drottningtorget, höra spårvagnsljuden, göteborgskan och se folk igen. Hemkärt. Jag åkte till Café Talang och fick åtminstone tjenixat på flera av lajvarna. En hel hög följde med till Haket efteråt, eftersom Raoul och Gill skulle ha synthkväll. Var lite orolig var jag skulle ha mina grejer; det var ingen garderob och det är lite nervöst att kuska runt med alla sina saker i samma ryggsäck, men som tur var skapade lajvargänget en behändig väsk- och jackhög som jag gömde min längst ner i. Efter lite dividerande så slutade det med att jag följde med Carro hem och sov första natten.

Fredag

Fick frukost hos Carro och tog mig sedan in till stan för att köpa födelsedagspresenter till henne. Där mötte Per upp och vi fick en liten pratstund under shoppingrundan. Jag köpte vinterstövlar också. Det är fascinerande att jag bara kan handla saker i Göteborg. Stockholm är för oöverskådligt. Här vet jag var allt finns och min valmöjligheter. Nu var det kanske inte så slugt att lassa på sig en stor skokartong mitt i allt övrigt stök, men vi placerade alla inköpen, min ryggsäck och alkoholen till festen på Roynes kontor eftersom han arbetar mycket fördelaktigt precis på Brunnsparken.

Efter pizzaätning i Kortedala så gick vi hem till Magda och spelade brädspel, sjöng något slags karaeoke-tävlingsspel och festade. Jag kom att inse att jag ska hålla mig till de blyertsbaserade estetiska konsterna, men hade väldigt skoj. Till sist åkte jag och Royne till Brunnsparken och hämtade hela lasset med saker och fortsatte hem till Halvtumsgatan i en taxi.

Lördag

Kom något försent iväg till Carros födelsedagskalas. Vi var inbjudna på förmiddag som bestod i smörgåstårta och presentutdelning. Födelsedagstösen fick av oss Midori, Baileys med AfterEight-smak, shotglas, vinglas och biocheckar, och Per skickade med en egen present och en kärvänlig gliring om ålder. Därefter började det droppa in folk i en strid ström och det blev ett riktigt dunderkalas. Dans, fantastisk villervalla och annat som hör till sådana högtidliga tillfällen.

Söndag

Inte fullt lika alert, inte alls faktiskt. Men som tur var så fick vi ju en extra timme av staten. Jag och Royne kollade på "Children of Men", som var en väldigt vacker film, och "Oh Brother Where Art Thou", som vi redan visste var god underhållning. Sen när jag hoppades på att ingen skulle se mig på tåget hem till Stockholm, för jag kände mig lite sunkig, så stötte jag på en av mina arbetskompisar på DN i samma vagn. Vi gick och fikade i cafévagnen, men därefter så proklamerade jag en önskan om att sova och gick och gjorde just detta.

Väl hemma så möttes vi av en bataljon poliser som kom marscherande genom tunnlarna under Centralen. Jag antog att det var en effekt av att fotbollsallsvenskan tog slut i dag. IFK Göteborg vann och de huvudstadsbaserade anhängarna kom nog med det tåget. Så jag gjorde mig liten och tänkte ändra kurs från polispatrullen, men då trampar jag igenom en liten golvbrunn som hoppar upp och skramlar så att alla tittar dit med ett ryck. En av poliserna skrider då resolut fram och rättar till den med stöveln, medan jag ursäktar mig, fast jag inte känner mig särskilt felande i sammnhanget. Golvhål ska ju inte gärna tappa locket i en pendelgång.

Nu har jag fått duscha, surfat ikapp och ätit mumsiga rester från Sara och Håvards helg här. Det var allt som allt en mycket lyckad hemresa.

Sista dagen på passet; riktig fredagskänsla. Det brann i Kalifornien, vilket gav mig den märkliga arbetsuppgiften att sitta och samla ihop bilder med eldmotiv. Det är lite pyromanskt, men just nyhetsbilder av eld blir alltid väldigt vackra. Det är nåt med USA och naturkatastrofer; det blir alltid så bombastiskt i sina proportioner.  Federala myndigheter dyker upp, presidenter ska uttala sig och folk måste övernatta i enorma fotbollsarenor.

Jag fick pröva raggmunkar i matsalen och det var inte någon höjdare. Potatispannkakor utan någon vidare smak och mycket flôt. Usch.

Sara däremot är fast besluten att behålla sitt dagliga inslag av "jag är vad jag äter!" (min syster Saras matintag varje dag):

Söndag

Frukost: En dubbelmacka, Proviva Mango och en banan
Lunch: Couscous-sallad, köttbullar och mos
Lunch 2: Köttfärsgratäng med råris och sallad
Middag: Två köttbitar, tomater i ugnen, pasta och broccolli

Måndag

Frukost: En macka och en kopp välling
Lunch: Spaghetti och köttfärssås
Middag: Varma mackor
Glass och chokladsås

Tisdag

Frukost: Äggröra, skinka och en kopp kaffe
Mellanmål: En smörgås
Lunch: Spaghetti och köttfärsås

I dag var det oerhört mycket huliganer på stan, vilket ställde till arbete för mig. Det har varit lite av ett tema det här arbetspasset så jag har funderat lite på konceptet.

Vi lever i det mest ordnade av samhällen. Detta skildras ganska snyggt i filmen Fight Club där huvudpersonen har svårt att passa in i det överciviliserade livet han ordnat åt sig själv. Han jobbar som kontorsråtta, har sömnsvårigheter och ägnar sin tid åt att köpa en massa Ikeamöbler och gå i terapigrupper. Så en dag stöter han på en kille som är hans totala motsats, någon som tar för sig och lever ut sina drifter. Tillsammans startar de slagsmålssammankomster som drar till sig en massa folk. Detta får huvudpersonen att leva upp och, för ett tag, ta tag i sitt själsliv. Nu är det inte filmens hela poäng, men introt skildrar i alla fall hur människan kan ha behov av att vara primitiv.

Min kollega på kvällen hade ett tag kontakt med en huligan som mailade filmer på när de träffats i skogen för att göra upp, firmor sinsemellan, och det var ganska spännande att få insyn i. Det var precis som när man var liten och lekte kurragömma i mörkret i skogen. Minus själva slåssingen då förstås. På filmerna kunde man se hur de andades tungt, sprang över stock och sten och slutligen drabbade samman i nåt slags förvirrat tumult med "de andra".

- Låt han va, låt han va, han ligger ner, väste en av personerna på filmen när de backade tillbaka och någon måttat en spark mot nåt på marken.

Så, leken har uppenbarligen regler och ett syfte. Men det är inte alla som är som det här gänget. De man faktiskt ser på teve slåss med polisen, med pubinredningen, med publikvärdarna, allt som kommer i deras väg.

Jag läste för ett par år sen boken "Among The Thugs" av Bill Buford, som är en reporter som infiltrerat engelska fotbollsfans. Han beskriver själv i ett skede av boken hur han dras med av hopen, när de börjar springa, började han också springa,och att det kändes overkligt att gå upp i flocken så totalt. Buford beskriver hur helt vanliga män, med jobb, fru och barn, kunde göra de mest brutala dåd och sen gå tillbaka till sin vardag.

Det är kanske grader i helvetet, men att slåss med andra som vill slåss med en, det är en sak, att slåss så att det går ut över oskyldiga är en helt annan femma. Och här är då det stora problemet som får de allra flesta att avsky fotbollshuliganer. Det går ut över sporten.

På grund av få personers önskan om att få spänning och slagsmål i sina liv, så får vanliga fotbollssupportrar problem med att gå på exempelvis såna här högriskmatcher, vanliga kvällsflanörer på stan får problem när det flyger flaskor i deras väg, polisen måste lägga absurda resurser på idrottsevenemang och alla blir heligt förbannade.

Å det senaste har det blivit vanligare för huliganer att stämma träff någonstans långt borta och gärna fler dagar innan match, som i fallet med IFK- och AIK-huliganerna nu senast. Varför inte löpa hela linan ut? Frikoppla det från fotbollen, gå ut i skogen och ha en stor sammandrabbning som inte drabbar någon som inte är med på det alls.

Det skulle vara det mest raka. Inte ge poängavdrag till sin klubb, inte få dryga böter personligen och inte ens riskera att skada förbipasserande. Vi har faktiskt enorma skogsarealer i Sverige.

Sen har jag kommit att inse å det senaste att den nära kontakten mellan klackarna och klubbarna faktiskt går lite djupare än vad de visar på ytan. Och om en fotbollsklubb gör beslut med utgångspunkt i hur deras mer brottsbelastade anhängare resonerar och kan tänkas handla så är det helt obeskrivligt illa. Det är som en korrumperad stat, eller varför inte Sicilien, där gangsters hade såpass mycket makt att de kunde styra det civila samhället.

Det paradoxala är ju hur flockdjuret kom in i bilden. De här människorna fastnar i den egna gruppens sociala och, säkerligen i sin mest tillspetsade form, rent fysiska tryck att handla som den starkaste i gruppen önskar. Vore det då inte den högsta formen av spänning- och våldsökande att gå emot gruppen. Det skulle ju ge både adrenalin, puls och spänning samt en stor portion av det våld som de söker. Att göra som man blir tillsagd är väl ingen konst, det är att gå emot strömmen som skapar dramatik i livet.

Så, kontentan är att huliganer antingen borde ägna sig åt mer friluftsliv eller testa att bryta det verkliga tabut, eftersom det skulle generera mest spänning för dem.

Oj, vad man blir slarvig med skrivandet när jobbet kommer igång. På fredagen hände just ingenting på jobbet, men jag var trött ändå. Helt opåkallat eftersom jag sovit bra.

Jag hade en lustig taxichaufför hem dock. Han kom körande lite försiktigt längs vägen, med bara ett fungerande ljus, stannade vilset på fel ställe och en irriterad omkörare tutade åt honom. Detta kombinerat med en ganska räddhågsen uppsyn och ett försiktigt erkännande att han inte kört tidningsfolk innan gjorde att jag tyckte lite synd om honom. Sen körde han ut mot trafiken (!) i en av korsningarna och körde mot rött när han skulle ta sig tillbaka till rätt plats på vägbanan. Tyckte lite synd om stackarn, för det blev liksom lite för mycket för honom.

Lördagen var dock en riktigt fantastisk dag att jobba på. Det var kombinationen av händelsenyheter, riktigt bra pappersgrejer och en massa fotboll som gjorde min dag. Dessutom hade vi lyckats synka de långa featureartiklarna med pågående händelser; bland annat hade Fight Club-wannabes från AIK och IFK Göteborg en tjuv- och polisjakt genom Stockholms län och till detta visade det sig att Sporten gjort ett reportage om en avhoppad AIK-huligan som berättade inifrån.

Klart upprymd begav jag mig efter jobbet till Björn och Malins utflyttningsfest  i Vårberg. Det gäller att passa på när man kan få lite socialt liv in emellanåt. Emma, Kalle och jag var kvar till sist så vi delade taxi till olika destinationer in mot stan.

Söndagen blev då något tufsig, men det märkliga var att jag inte var så trött, dock enormt hungrig. Jag gick och åt för tidigt och sen blev jag tvungen att gå och handla mer mat vid niotiden.

De stora grejerna för dagen var valet i Polen, Formel 1-dramat och så den underliga situationen som uppstått i Kurdistan. Rebellfolket bor i bergen i norra Irak och gör räder in i Turkiet. Detta slutade senaste gången blodigt och Turkiet vill som hämnd gå in med marktrupper i Irak, men där är redan USA. Tidigare i veckan kallade Turkiet hem sin ambassadör från Washington för konsultation, när USA tänkt erkänna ett gammalt folkmord på armenier för länge sen. Rörigt det här med ordalydelse och nationalstater.

Ännu en välbalanserad ledighet till ända. Jag hade folk över på onsdagen och det var väldigt skoj. Björn kom tidigt, efter jobbet som ligger alldeles i närheten, och vi gick och handlade, fikade och pratade moralfilosofi. Det är lite svårt när man har så udda lediga dagar, men folk kunde och stannade länge. Tänkte att det var lika bra eftersom det dröjer så tills nästa gång. Dagen därpå var det inte fullt lika piggt, men Tobias kom över och plockade med mig till spelsessionen i Skogås, vilket var bra, för det fick fart på städandet och mig.

Vi plockade upp Tomas på T-centralen och köpte mat vilket blev pastasås och fetaost. Sara har inte lämnat någon "jag är vad jag äter!" så jag puttar in lite av mitt, som inte är fullt lika spännande. Sen hade vi en alldeles utmärkt kväll och kom med alla våra pendeltåg och tunnelbanor hem.

På söndagen var sista natten på skiftet. Det stora för kvällen var att två älgjägare blev anfallna av en björn. Genast började det rasa in brev och blogginlägg från de båda sidorna i kriget om att skjuta vilda djur. I övrigt gick det ganska stillsamt.

Måndagen spenderades i gemytligt spelsällskap i Skogås. Det finns få saker som jag är så förvånad över får mig på gott humör, som en bra rollspelssession. Vi fick återigen skjuts hem med Jocke och jag hade lägenheten för mig själv eftersom Sara var iväg på ett av sina 24-timmarspass. Det hjälpte dock inte att somna. Min kurs i bildrätt startade klockan nio dagen därpå.

Efter en-två timmars sömn väcktes jag av alarmet och ställde slugt om det en halvtimme, men av någon anledning så gick det inte som planerat. Jag vaknade med ett ryck kvart i nio. Det var bara att slänga på sig kläderna och springa ut genom dörren.

Väl framme vid jobbet så var själva utbildningslokalen i en annan del, en okänd del, av huset. Jag sprang in på en avdelning som jag aldrig sett förut, och det var lite som att trilla ner i kaninhålet. Det sitter en hel våning med människor som sysslar med annonsförsäljning mitt emot oss. Som ett parallelluniversum. Jag kom en kvart försent, ursäktade mig och kom på plats. Så väldigt likt ens gamla skolrelaterade mardrömmar när man springer, försen till ett prov, och inte hittar salen.

Själva kursen var helt okej. Bildrätt är nämligen ett ämne som är både snärjigt och inte helt självklart. Jag fick svar på en massa frågor och fick veta att en skärmdump som jag publicerade för ett halvår sen bröt mot ett antal svenska lagar och internationella överenskommelser. Dock var alla på kursen i samma sits och det var rätt skönt.

Det var märkligt att vara i huset på dagtid. Det är ljust och stimmigt, kanske tjugo gånger så mycket folk. Matsalen är som tagen ur en high school-film, högljudd, överbefolkad och kaotisk. Jag hann träffa fler personer ur organisation nu än på hela tiden sen jag kom tillbaka från semestern. Det var ett litet sällsynt ögonblick då vi fyra redaktörer som befolkar natt och dag på sajten var samlade. Det har mig veterligen aldrig hänt och vi kom överens om att få till ett litet strategimöte.

Saras "jag är vad jag äter!" (min syster Saras matintag dag för dag):

Tisdag

Frukost: Jordgubbssmoothie
Frukost nr 2: Dubbelmacka med kyckling och sallad, en knäckemacka med ost och smör och en kopp kaffe
Kaffe och kakor
Lunch: Kotlettgratäng och potatis
Två riskakor
Middag: En fryscapricciosa
Bilar

Måndag

Frukost: En hel grapefrukt, ett ägg, en GI-macka
En kopp kaffe
Lunch: En kräftstjärtssallad
En mandarin
Middag: Fullkornspasta, köttbullar och tomatsås Grov macka med ost, skinka och tomat
Kvällsmat: Broccollisoppa

Söndag

Frukost: En halv grapefrukt, ett ägg, en ost- och skinkmacka och en kopp kaffe
Lunch: Spenatsoppa och ett ägg
Middag: Ugnsstekt potatis och morötter med fläskkotlettgaträng (krossad tomat, vitlök, lök, bacon, oliver, champinjoner, ost och bönor)

Uschliga dag. Jag var trött och oengagerad hela dagen på jobbet och när jag sen skulle hitta syster och vännerna på stan så hade de landat på MacDonalds med avsikt att bege sig hemåt. Det är surt att jobba när det kolliderar med socialt umgänge.

Det enda skojiga var att Sverige slog Liechtenstein i fotboll, men det var ju högst väntat. Expressen körde dock på med krigsformat på rubrikerna. Jag undrar hur deras sida kommer att se ut när Sverige väl går vidare eller om de skulle ta medalj. Om man skjuter mygg med älgstudsare, vad ska man då använda när det kommer elefanter, som det heter.

Jag har fått input från en läsare som tror att det är min matlista som är det stående inslaget varje dag, så jag har beslutat mig för att lägga till en disclaimer. Personligen har jag nämligen inget trängande behov av att föreviga min ämnesomsättning.

Saras "jag är vad jag äter!" (min syster Saras matintag under en dag):

Frukost: En halv grapefrukt, ett ägg, en macka med ost, skinka, groddar och tomat
En kopp kaffe
En banan
Lunch: Nudlar, köttfärssås, brieost och groddar
Två glas vin och en päronsplit
Kvällsmat: MacChicken med sidesallad

I Stockholm samlades tiotusen i Kungsträdgården idag för en manifestation. Det gav i rent praktisk bemärkelse mig en massa att göra. Bra med folkopinion, men det kändes som en milt mediakonstruerad händelse. Det förringar på inte sätt själva saken dock.

Mitt i alltihopa ringde det på min telefon och personen i andra ändan av luren sa "Hej Åsa, jag heter Tomas Ledin", vilket fick mig att fnissa till. Det var verkligen Tomas Ledin, som ville prata mer med reportern som intervjuat honom på manifestationen och jag fnissade inte för att jag inte trodde på honom, utan snarare för att det var en så bisarr situation.

Vidare hade jag hela kvällen ont i handen på ett oroande sätt. Nånstans på handryggen ömmar det och när man har ett skrivande jobb så blir det ett klart irritationsmoment.

I matsalen valde jag bort lax till förmån för den stående rätten som finns i form av köttbullar i gräddsås. De har en tysk kock som verkligen gör den här punkten på matsedeln till en stor upplevelse när det är han som tillverkar den (Sara har avslöjat att hemligheten ligger i såsen), men köttbullarna är uschliga. Jag är lite kinkig på konsistens och när det inte bara är sporadiska broskbitar, utan även saker som knakar på ett tvivelaktigt sätt, så blir det svårt.

När jag kom hem hade Sara tvättat all min smutstvätt, vilket jag var mycket tacksam över. Hon gick och la sig ganska tidigt och nu har jag ägnat slutet av min kväll åt en ganska känslosam brevväxling.

Idag har Sara ätit följande:

Frukost: Tomat, groddar, äggröra, skinka och brieost
Lunch: Grönsakssoppa och varma mackor
En banan
Två riskakor
Middag: Spaghetti med kycklingröra (vitlök, purjolök, groddar, kyckling och creme fraiche)

En liten äldre tant vann Nobelpriset i litteratur idag. Hon tog det hela med ro och det var en massa ganska underhållande intervjumoment att lägga ut. "Det är inget att hetsa upp sig över", sa hon till de klart upphetsade reportrarna som trängdes utanför hennes lilla farstutrapp. Vår egen reporter trodde att han skulle gå och se på golf idag, men si det blev det inget med. Han fick hasta iväg och trängas med de andra. Till honom sa hon att hon minsann inte skulle fira med champagne. "Jag dricker ju gin."

Det var fullt upp och jag kände mig lite som när jag sitter och spelar dataspel. In med den klossen där, skaffa mig en ny sån, lägga pussel. Det gick bra och jag kände mig nöjd på slutet av dagen.

Väl hemma käkade jag Saras köttfärssås och tittade på Bend it like Beckham, en fotbollsfilm om unga tjejer. Sara har skaffat sig en bättre dygnsrytm än jag och gick och la sig tidigare. Det är lite lurigt att sova i samma rum, fast ha olika tider som man vill sova på. Det ska ju tillstås att det är min som är avvikande, även för det schemat jag har, men jag behöver minst tre timmar innan jag kan gå och lägga mig efter jobbet. Tänk hur det skulle vara för en som går 9-5-jobb att behöva gå och lägga sig klockan sex-sju.

Hon lämnade i alla fall Saras "jag är vad jag äter!";

Frukost: Morotsjuice, macka och nötter
Grönsakssoppa (kålrot, morot, potatis, palsternacka, broccolli, svamp och korv)
Vindruvor
Lunch: Spaghetti och köttfärssås
Middag: Spaghetti och köttfärssås, och ett glas Proviva Päron och Kiwi
Godis

Idag var det ett till skottdrama på en amerikansk high school. Detta tog upp ganska mycket av tiden. Är en sån övertragisk händelse att man blir helt matt. Varför tar de inte hand om sina barn? En 14-åring går genom skolan och skjuter folk tills han slutligen skjuter sig själv.

I övrigt så gick tiden ganska fort. Hade mycket att göra och var lite så där mittemellan trött, så att man gör allting på automatväxeln. Jag fick surfa Facebook för jobbets räkning, eftersom det även i Sverige varit barn som slår ihjäl barn och någon startat upprop på Facebook. Redigeraren tittade över axeln och frågade om jag inte kunde skicka länken. Jag sa att det inte gick, att man måste ha ett konto, men att han kanske skulle skaffa sig ett. Han såg lite besvärad ut.

Det har plötsligen blivit bitande kallt i Stockholm. Jag är inte riktigt redo för den här perioden av hösten, när det ska slå om och vara statisk elektricitet, iskyla och knastertorrt i luften. Det hade varit trevligt med bara lite mer värme. Men jag har insett att om man vill ha någonting gjort så får man göra det själv. Det är bara att åka till varmare trakter. En av cheferna på pappret tipsade om att göra en resa i november och en i februari, för då känns vintern som att den är snabbt överstökad. Jag har nu inte riktigt resurserna för detta, men jag ska ta grundtanken med mig i mitt planerande inför de kallare månaderna.

Sara skickade med även gårdagens "jag är vad jag äter!" så vi har ännu att missa en måltid sen starten i september.

Tisdag

Frukost: Två mackor och ett ägg
Lunch: Tjockpannkaka med purjolök, svamp och bacon. Sallad med isbergssallad, äpple, rödlök och kiwi
En banan
Ett äpple
Middag: Nudlar, cocktailkorv och bearnaisesås

Onsdag

Frukost: Allbran och mjölk, två ostmackor och en kopp kaffe
Lunch: Grönsakssoppa (kålrot, morot, potatis, palsternacka, broccolli, svamp och korv)
Middag: Färsk pasta med cocktailkorv

Spenderade morgonen med att bråka om autogiro och räkningar på telefon med en ComHem-kille. Han ringde upp efter första samtalet och hade kollat upp allt. Det visade sig att deras autogiro inte kickar igång med detsamma, men att det nu ska fungera.

På vägen ut till Skogås och spelkväll hos Tobias så tog jag med mig en Dagens Nyheter och läste för första gången på riktigt länge papperstidningen. Det tar en jäkla tid, men man får koll på en massa bra saker i inledningsdelen, med Ledare och DN Debatt. På journalisthögskolan hävdade nån lärare att det tar två timmar att läsa hela DN, vilket kändes som en rimlig uppskattning. Jag hann knappt börja på sidan-8-nyheten när tåget var framme.

Väl där spenderade vi en intressant kväll med att smida planer, högkvalitativt drama och på-håret-räddningar. Fick till och med skjuts hem av Jocke som var snäll nog att köra alla in till stan, fast han skulle upp i ottan imorgon. Väl hemma hade Sara lyckats somna, så vi får tyvärr inte veta vad hon ätit idag. Hon ska nämligen också upp plågsamt tidigt imorgon för ett inhopp på boendet i Sollentuna.

(Detta blir dubbelt för de som även läser min andra skrivform.)

Eftersom jag hämtat hit alla mina böcker och placerat dem på rad så kände jag även att det var läge att läsa om dem. Jag har faktiskt en massa dötid att fylla, på tunnelbanan, i pauser, när jag ska sova. Tiden däremellan fylls av datorn. På jobbet sitter jag fastklistrad vid skärmen och hemma står den på dygnet runt. När jag ska slappna av så spelar jag sen länge glömda spel som jag kan utan och innan, eller spelar poker som faktiskt är ganska sövande i nätformat.

Så, bokläsandet kändes som en avstannad process som borde återupptas. Efter en inte så lång tid har jag kommit till Ray Bradburys "Fahrenheit 451". Bokens namn hävdas komma från temperaturen som boksidor fattar eld vid. Mitt första rejäla grepp om litteratur tog jag i just den här genren; dystopiska framtidsskildringar. Jag läste Karin Boyes "Kallocain", Aldous Huxleys "Brave New World" och George Orwells "1984" i ett svep. Dock lyckades jag missa den här boken, som kanske mer fokuserar på människans underhållningsmedel, men verkligen platsar bland de andra. Senast jag var i Göteborg så köpte jag den som pocketläsning på tåget hem, men somnade och ställde den i bokhyllan.

I boken är tidpunkten någonstans i framtiden och människan sitter gapande och tankebefriad framför vild och galen tv-underhållning (boken skrevs 1953, så den är ursäktad för att inte skildra den exakta teknologi som människan faktiskt ägnar sig åt i framtiden). Brandmän har sen länge fått en ny uppgift och det är inte att släcka bränder i byggnader (dessa har nämligen täckts med en tunn hinna skyddande material) utan att hitta och bränna böcker.

Huvudpersonen är så klart en brandman som börjat ifrågasätta det hela och får upp ögonen för hur galen världen han lever i är. Hans egen fru sitter klistrad vid färgsprakande, hysteriska tv-väggar och hon blir väldigt störd när han försöker samtala med henne, eller när det blir tyst.

Jag har nu inte läst klart boken, men det känns ändå väldigt plågsamt när man kommer på sig själv med att använda datorn som en metal sopstation. Sara och jag dividerade nyligen om huruvida vi skulle acceptera Tomas erbjudande att få låna en av hans tv-apparater. Ståndpunkten som Sara höll var att hon gärna ville ha en tv, men att den verkligen är ett svart hål. Jag kan känna likaledes inför datorn.

Det är roligt, men så otroligt poänglöst, att surfa bort en natt eller spela bort timmar. Om all den energin skulle ha lagts på någonting annat, skulle man inte då ha kunnat slå världen med häpnad? Ibland får jag lägga ut spelartiklar på nätet som handlar om driftiga gamemakers, som byggt egna företag och tjänat stora stålar på det. Är inte det samma personer som sitter veckor, månader, år framför WoW eller motsvarande spel, men som på något sätt fått med sig kunskapen och gjort nåt produktivt av den?

Man kan annars hävda att datorn med alla sina finesser är avslappning och något man behöver emellan varven. Det gör jag i alla fall, men boken, som är över ett halvt sekel gammal, slår an på en sträng som får mig besvärad. Och är det inte så det ska vara? Input i alla former måste vara en hopkok av roande, fascinerande och besvärande. Annars är det bara sinnesretande stimulans som får en att koppla bort eftertanken.

Jag undrar så vad motsvarigheten till detta var innan den teknologiska utvecklingen. Vad gjorde grottmänniskor för att koppla av, koppla bort?

Väl utsövd tog jag mig till Sergels torg för att möta mamma. Hon tyckte att det var jobbigt att stå och vänta och gick vist in i en klädbutik istället. Vi shoppade kläder åt mor och billiga smycken åt mig i några timmar. Detta tog klart musten ur båda, men som tur var hade Sara, likt en tevekock, förberett mat hemmavid. Så vi kom hem till dukat bord, med god middag och godisefterrätt. Vi satt och pratade en stund, och sen ville mamma tillbaka till konferenshotellet i Sickla eftersom själv kursen fortsatte även imorgon. De hade pratat sekretess och andra kuratorgrejer, verkade ha varit en bra kurs.

Saras "jag är vad jag äter!":

Frukost: Äggröra med skinka
En Gainomax
Lunch: Nudlar och cocktailkorv
Middag: Fläskfilé med ugnsstekt potatis och morot, med bearnaisesås och sallad
Glass med hallonsås och tuttifruttikulor

Jag fick snooza ganska mycket och när jag väl gick upp så blev det smörgåstillverkning. Mamma och pappa hade varit på stan och blivit hungriga, så det blev mackor och fika och mamma fick vila på sängen medan jag och pappa pysslade med allt som skulle sättas upp på väggarna och skruvas ihop. Väggarna här ger ifrån sig ett rött damm så det ser rätt makabert ut när man borrar i dem.

Sen var pappa tvungen att åka hem till Värmland, vilket är en mastig bilresa på fem timmar. Mamma stannade kvar för att bege sig iväg på middag hos en målarkompis förr. (Min mor tog ett års tjänstledigt för att gå på konstlinjen på en folkhögskola för ett tag sen.)

Jag å min sida drog iväg till Skogås för en mycket underhållande spelkväll.

Saras "jag är vad jag äter!":

Frukost: En Minimeal och proviva Mango
En banan
Lunch: En ost- och skinksallad
Middag: Spaghetti och köttfärssås och sallad
Kladdkaka med grädde
En kopp kaffe
Vindruvor
Macka med ost och tomat

Fredagen började med att jag blev väckt av ett flertal mobilsamtal, varav jag inte svarade på något, men när jag kvicknat till så försökte jag reda ut vilka som ringt mig. Bland annat googlade jag mig fram till att en av telefonerarna var ett slags finansbolag i Växjö som hade systerverksamhet med Svea Inkasso (!). Klart oroad ringde jag upp dem och en förvirrad handläggare lovade att de inte ringt mig. Min teori är att de skrivit upp fel nummer till nån av sina klienter.

Lite lätt ur fas så började jag dagen med att dammsuga och städa lägenheten. Göran och Björn kom över på kaffe och försökte få ner mig från min uppsnurrade stressnivå. Detta lyckades ganska väl. De bjöd med mig ut på kvällen och vi gick till Kvarnen med lite folk. Blev en lång trevlig kväll och det var bra att redan befinna sig på ett tre-ställe när klockan slog ett.

På lördagen kom mamma och pappa och vi fikade i lägenheten tills Sara kom, helt färdig efter ett 24-timmars pass på jobbet på Kungsholmen. Då utrymde vi och lät henne sova. Färden gick då till Ikea.

För första gången på länge så slapp vi de första tre nivåerna av Ikea-byggnaden i Kungens kurva, eftersom de innehöll möbler och vi kunde glida ner till pyntavdelningen, aka den roliga avdelningen, och gå och botanisera i fred. Jag fick med mig praktiska saker såsom lådor, krokar och burkar, en stor planta och tavlor till väggarna, samt en experimentell klädhängare. Hemmet börjar bli komplett.

Sen checkade vi in mamma och pappa på hotellet som låg på Sankt Eriksgatan, ungefär fem kvarter bort från mitt hem. Hotellrummen var små och hade matchande, konstiga gardiner och överkast. Sara hade vaknat och vi åt lite chips hemma, innan vi begav oss ner till en grekisk restaurang och åt kött och utrotningshotade fiskarter.

Nu har föräldraskapet dragit sig tillbaka till sitt hotellrum och Sara måste sova eftersom hon ska upp och jobba imorgon igen. Hennes matdagar har varit som följer:

Saras "jag är vad jag äter!":

Fredag

Frukost: Ägg, två mackor, Proviva Mango och en kopp te
En kopp kaffe med tre chokladbitar
Middag: Tre pizzaslices, pastasallad med kyckling och pizzasallad
Två bananer
Sen kvällsmat: En annan kycklingsallad
Lite godis

Lördag

Frukost från 08-12: En risifrutti, Brämhults apelsin-juice, sojamjölkdryck, Valio Cottage-cheese-yoghurt med vaniljsmak och två mackor med skagenröra
En kopp kaffe och en choklad-bar
En bulle och ett äpple
Lunch: Spaghetti och köttfärssås
En halv påse bilar
Lite chips och ett glas vin
Middag: Tsatsiki och bröd, en grillmix med oxfilé, fläskfilé, kycklingfilé, lammklubb och en lammfärsbiff med pommes frites
Mango- och melonbitar och päronlikör
Ett glas vin

Dagen förflöt, om inte händelslös så åtminstone ganska förutsägbar. Jag märker att mitt liv har stadgat sig i klara rutiner.

Komma upp lite för sent, hasta till jobbet, hälsa på alla, dricka kaffe, gå på möte, börja jobba, gå och äta, lyssna på podradio, jobba mera, gå till affären, jobba färdigt, sitta över en kvart för jag kom på nåt som inte var färdigt, ringa taxi, åka hem, prata med Sara, äta mat, surfa planlöst och gå och lägga mig lite försent.

En sådan dag är inte dålig, men den är lite monoton. Just idag bröts det av att det var en massa fotboll att titta på, att jag fick prata ringrostig engelska med två personer och av en skön grundkänsla av att det här är sista dagen på passet. Det är torsdag, men fredag för mig.

Sara blev lite förvirrad av mina veckodagsutläggningar och undrade vilken dag det var. En av effekterna av att inte jobba regelbundet. Men om det är något hon gör regelbundet så är det att äta och lämna in sin "jag är vad jag äter!":

Frukost: Två mackor med skinkost och skinka och ett glas Proviva Mango
En banan och riskakor
Lunch: Spaghetti och kättfärssås med ett glas Proviva Päron och Kiwi
Ett halvt äpple
Middag: En macka med kryddig korv och ketchup, ett ägg och Proviva Mango

I dag gick en man genom hela huset för att inspektera sprickor i fastigheten. Sara erbjöd sig tacknämligt att gå upp och släppa in honom, eftersom killen skulle komma mellan klockan nio och tolv på morgonen. Han förkunnade glatt "Inspektion!" i dörren som hälsningsfras. Jag vaknade, fast låtsades sova. De ska bygga en fjärrkyleanläggning under berget som vi bor på, och om det skakar loss nåt i huset när de spränger så vet vi vems spricka som är vems nu.

När jag gick till jobbet så går man över nånslags semibro; en lång vägsträcka som löper över Rålambshovsparken och som i nuläget har utsikt över en enorm byggarbetsplats. Precis när denna vy kom i sikte så kände jag mig som utsatt för någonslags gatuteater. Utspridda över den här panoramavyn stod ett femtiotal byggarbetare, på maskiner och grushögar, och tittade åt samma håll under djup, allvarsam tystnad. Strax därefter fattade jag galoppen när nåt hornliknande ljöd, följt av en dov explosion och ett enormt dammoln vällde upp ur marken. Men det var ett klart surrealistiskt ögonblick.

På jobbet var det en massa blåljus och lite krångligt. Svenskan provkörde sin nya sajt vid midnatt och jag skulle vilja hävda plagiat. De lanserade den redan i helgen, men då kraschade den helt och de var tvungna att gå över till det gamla formatet. Expressen hade också problem och deras nödlösning är en grå skuggbild av sajten över vilken det löper en sned gul remsa med texten "Tillfälligt avbrott". Under det så står det att de har problem och ber läsaren fylla i vad de upplevt så att de ska kunna åtgärda det. Är inte det lite märkligt? Alla upplever ju samma gula avspärrningsband.

Sara hade ägnat dagen åt att träna och handla mat.

Här är hennes "jag är vad jag äter!":

Frukost: En kopp te, ett ägg, två rostade mackor med skinka och ost
En banan
Lunch: Spaghetti och köttfärssås med broccolli och ett glas Proviva Mango
Riskakor
Middag: Fyra varma mackor med skinka, ost, tomat och rödlök

Vi har fått en halvtimmes påslag på arbetstiden, men däremot har jag under den perioden inte tillgång till någon dator, vilket är lite väsentligt. Jag spenderade den halvtimmen med att få koll på läget, hämta kaffe och hälsa på Hanna uppe på Kulturen. Hon hade flyttat i helgen och tillstod att det var precis så besvärligt som jag hade sagt.

Det var en bra dag på jobbet; mest för att vi lyckades vara produktiva, med i leken och ombytliga. Det är lite knäppt, men när arbetsflödet är bra så blir jag på gott humör. Allt känns som att det klickar.

När jag kom hem så lyckades jag återerövra Internet igen och skriver nu från min egen dator. Har inte den blekaste om hur jag gjorde; det kändes som att jag gick igenom varenda felsökning och tryckte på varje knapp bland modem, portar och nätverkskonfigureringar, men till slut hostade det igång.

Sara har varit och jobbat lite på boendet i Sollentuna och det lät som att det varit kul. Hon lämnade även över dagens Saras "jag är vad jag äter!":

Frukost: Äggröra, kalkon, en leverpastejmacka med saltgurka
Lunch: Potatis, sås och kyckling med fänkål, paprika och lök
En kopp kaffe och två skivor vetebröd
Middag: Köttfärssås och två rostade mackor med ost
(Under dagen har jag även ätit rätt många Extra drops.)

När jag kom till jobbet idag så hann jag inte ta många steg innanför dörren förrän jag blev medsvept på ett möte med några chefer inklusive den allra högsta chefen. Har inte sett mycket alls av honom förrän nu. Det första som hände var att han ville veta vilka vi (mötesdeltagarna) var och vad vi hade gjort innan, vilket gav något av en jobbintervjukänsla. Resten av mötet var bra, vi fick ge lite synpunkter på hur det funkade och pratade publicistiska spörsmål på nätet.

Clas hade kommit tillbaka från sitt äventyr i Tyskland, men skulle inte jobba kvällspasset med mig. Han har bytt till något slags skiftande dag- och kvällstjänst, så jag fick återigen en ny jobbkompis på stolen bredvid. Hon hette Erika och det gick fint, förutom att tekniken som vanligt krånglar när man ska logga in på en ny dator.

Pratade en stund med mormor när jag var i affären och lite med Sara när jag kom hem innan hon gick och la sig.

Saras "jag är vad jag äter!":

Frukost: Proviva Mango, en macka med leverpastej och saltgurka och en macka med ägg och kaviar
Lunch: Sallad (tonfisk, mozarella, röd lök, gurka, ett ägg) med hemgjord skagenröra
En kopp te
Middag: Spaghetti och köttfärssås

Lördagen ägnades åt återhämtning efter gårdagens kalas och fri lek. Sara var på Värmdö och träffade nån gammal folkhögskolekompis, så jag hade lägenheten för mig själv.

På söndagen åkte jag ut till Tobias i Skogås och spelade spel hela dagen. Jag skulle ha träffat Greger för att lämna över nycklarna till Hägerstensåsen-lägenheten, men han ställde in, så vi får ta det i veckan,

Allt som allt, en  mycket välbalanserad ledighet, skulle jag säga. Träff med arbetskamraterna, eget kalas, egen vilotid, fick tvättat, handlat lite kläder för första gången på evigheter och fick spelat spel. Perfekt blandning!

Saras "jag är vad jag äter!":

Lördag

Frukost: Två mackor med ost, skinka och skagenröra
En pizza (tomat, ost, skinka, fläskfilé, champinjoner och lök)

Söndag

Frukost: Råggröt, knäckebröd med ost och kaffe
Lunch: Omelett med kalkon och sås
Proviva Mango
Middag: Bakad potatis, en halv kyckling och egen skagenröra