Loggboken

Just i dag så tittade jag inte på nätet innan jag gick till jobbet och just i dag så hade det hänt stora grejer. Ingmar Bergman hade dött och det var full rull hela dagen. Inte bara i svenska medier heller utan i hela världen; det finns ganska få svenskar som är så kända att det blir globala toppnyheter när de går ur tiden. Det är spännande att jobba när det händer saker, men det är också svårt när det är många kockar i samma soppa.

Jag hann med att i varierande utsträckning prata lite med Karin, Hoppe, Anders och Lena på telefon under kvällens lopp. De sista två var ute och svirade och upprätthöll en lång tradition av att ringa när de är ute och har roligt, medan jag ofelbart jobbade och slet. Får ta igen detta när jag åker till Göteborg snart.

Jag sov i över tio timmar, vilket är mycket för mig. Det kändes bra och i dag har det varit väldigt harmoniskt. Till och med de mer stressande momenten på jobbet hade ingen större effekt på mitt upphöjda lugn. Irak vann asiatiska mästerskapen och det blev ett väldans liv världen över. Idrott förbrödrar, åtminstone tillfälligt.; fyra människor dog av avlossade glädjeskott i Bagdad. Symptomatiskt på något vis. Världen är för full av skjutvapen, är min enkla analys.

Jag lyckades ha en spilldag som resulterade i idel bekymmersamma fläckar. Nån som vet hur man får bort tusch?

Fick fatt i Sara nånstans kring matdags och pratade en massa om den senaste tidens utsvävningar. Hon är bra på att rationalisera och få med känslor också. Jag tror att småsyskon i slutändan får ett urval av sina äldres goda egenskaper. Jag undrar hur jag blivit om jag varit mellanbarn eller minsting. Antagligen lite mindre dogmatisk i mitt tänkande.

En verkligt underlig dag och jag håller fortfarande på att smälta den, känns det som.

Jag fick inte sovit särskilt mycket och väcktes av felställda alarm och borrande grannar. Men det var en gemytlig morgon och det ganska länge sen jag var vaken så länge innan jag måste iväg. Hann med en hel del och kom för tidigt till jobbet, till på köpet.

Men själva jobbandet var lite tungt. Som tur var så var det en stillsam dag på jobbet.

Jag hann läsa en hel del av tidningen idag och dessutom komma ikapp lite i mina andra föredragna medier; Fokus och Journalisten. Det finns så lite tid över för att djupläsa nu för tiden.

Det var en tung dag att komma upp på, efter gårdagens eskapader på stan, men den artade sig snabbt. En av mina blocket-krokar hörde av sig och vill hyra ut sin nyrenoverade etta med balkong på Kungsholmen till mig i ett år. Han var i Lund nu, men vi skulle ses på onsdag eller torsdag, och kolla på lägenheten. Detta kan vara lösningen på mitt ganska grundläggande tak-över-huvudet-problem Dock hade han tagit bort sin annons från blocket.se, så jag kunde inte titta närmare på vad jag svarat på. Det lär jag väl få se, antar jag.

Sen jobbade jag mina tio timmar och avslutade kvällen med lite nygamla nöjen.

Jag mötte Emil vid Telefonplan och åkte för att träffa David och Kalle vid Medborgarplatsen. Vi käkade på en av de gigantiska uteserveringarna där och jag fick äta en av de största pommes-frites-tallrikarna som jag nånsin sett. Sen gick vi till Vampire Lounge, ett fantastiskt ställe som låg hemligt till i en källarvåning med grottväggar, dunkel belysning och sims-möbler. Där drack vi drinkar tills stängningsdags och åkte taxi hem.

Björn följde med och vi pratade esoteriska saker tills det var dags för honom att ta nattbussen hem. En klart underhållande afton, som innehöll idel mer eller mindre smickrande uppenbarelser om min existens i Stockholm.

Återigen ringde de från jobbet och undrade om jag kunde hoppa in, vilket jag avböjde vänligt men bestämt. Sen lyckades jag inte somna om och var alldeles lagom vimsig när jag skulle möta Björn inne i stan. Vi gick och satte oss i en park och förde en underhållande dialog om små och stora ting. Detta var till syfte att jag skulle arbeta upp aptit och när den artade sig så gick vi och åt på en av de stora uteserveringarna på Medborgarplatsen.

Dit kom även Malin så småningom och vi lyckades nästan klura ut restaurangens mindre användarvänliga system för att beställa saker innan vi gick därifrån. Sen trillade vi in på Kvarnen och Björn träffade en annan Björn som han kände och jag fick lite sällskap av det gänget i fållan som de har utanför där man måste stå om man ska ta lite frisk luft. Det var roligt för den-andra-Björn hade hört talas om lajvet i Göteborg och att det skulle vara bra. Alltid värmande att höra gott om ens gamla förening.

Kvällen slutade med taxifärd hem och därifrån kunde Björn ta en av nattbussarna. Den var packade till bredden och väldigt högljudd, så jag var inte helt avundsjuk på hans resa.

Det var hur som helst mycket trevligt att få prata av sig och gå ut lite.

Idag har jag gått på en lägenhetsvisning vid Hornstull på Södermalm. Lägenheten var rymlig, upprustad, hade högt till tak och låg fantastiskt till... Med andra ord, det är kört. Numera kan jag faktiskt ta pulsen lite på hur lägenheten är och hur många som kommer på visningen, och den här går för över det dubbla utgångspriset, spår jag i vinden.

Jag har kommit till den slutgiltiga insikten att det inte går att köpa lägenhet på Södermalm eller på Kungsholmen i nuläget för mig, så den rimliga strategin är ju att börja vidga vyerna. Området där jag bor nu är inte så tokigt och Bromma ligger bra till för mitt jobb. Över huvudtaget grön linje skulle funka bra. Sökandet går vidare.

Efter denna nedslående upplevelse begav jag mig till spelbutiken, som varje tisdag har öppet hus för allsköns figurspelare, wow-fantaster, magic-knytt och så vi förstås, brädspelarna. Byggnaden är till och med konstruerad likt en dungeon, med flera stora rum där varje grupp huserar, och allra längst ner i mörkret i källaren är brädspelsavdelningen. Idag spelade vi Imperial, som jag spelat förut och inte fick grepp om då heller. Men det var skoj ändå.

Jag mådde lite knas idag, men det blev bättre när jag kom hem och fick i mig lite mat, som jag mumsade i mig till den nyhemlånade tredje säsongen av Inuyasha. Det är del i mitt projekt att hitta manga som passar mig. Hittills har i princip bara Princess Mononoke och Ghost in the Shell biti på mig.

Med anledning av en undran i Arktos blogg och mitt vilda utfall att hålla på Elfsborg i allsvenskan kommer här ett litet åsiktspaket om att ha åsikter.

Småttigt, men inte oviktigt.

Fotbollslag, film- och musik, klädstil och inställning till kollektivt kända personer. De här sakerna är, i min mening, ganska lättplacerade på skalan mellan små frågor om tycke och smak, till stora massiva värderingar, som styr ens handlande genom livet. De är helt enkelt inte värda att brinna för.

Den här ståndpunkten gör mig lite apart i sociala sammanhang, för visst är det underhållande att höra vilda debatter om musikstilar eller se en riktigt inbiten sportfanatiker när det går bra för laget. Att vara en del av populärkulturen, att kunna hålla igång ett samtal med främlingar om oviktiga, men roliga ämnen, det gör en till en starkare person socialt sett. Man markerar delaktighet eller avståndstagande i en lång kavalkad av filmgenrer, loggor, tydligt framställda böcker i sin bokhylla, tröjtryck och pikar om andra människors sätt.

Det är litet, att framhäva sin stil, men så viktigt i vardagen.

Framför allt så skapar det gemenskap. En gemenskap som jag vill ta del av, men inte till priset av att bli en sort, bli indelad i en kategori. Jag har ingen större lust att vara min lista på preferenser.

Sen har vi de stora värderingarna, som naturligtvis kan styra smaken. Men det ger märkliga effekter. En del hanterar politik som om det vore en stil; har rätt kläder, slagord upptryckta var de kommer åt och pratar om partiet eller ideologins framgångar som en OS-bragd.

Detta kanske låter konstigt, men jag tycker att det är ett undflyende sätt, en billig väg ut ur att förklara sig, debattera för sin sak och behöva tänka om när ideologin ändrar karaktär. Det är bara att heja på sitt lag. Så klart finns det människor som har genuina värderingar och bara låter smaken färgas av det, men det är sannerligen inte alla.

De stora värderingarna handlar om hur man hanterar andra människor och sig själv. Det är en myriad av val, inställningar och strategier, som inte ryms i enskilda kategorier, förutom möjligtvis på de samhällsvetenskapliga fakulteterna, där att sätta-namn-på och stämpla ingår i arkiveringsprocessen. Forskningens tafatta försök att sortera en mångfascetterad värld.

Helst ska handlingar visa vad du står för. Om man nu har principer, under förutsättning att du ändrar dem, när du själv ändrar dig, så ska de inte behöva följa samhällets trendsvängningar. Det förringar värderingar till smak.

Och då är vi tillbaka till Elfsborg.

Ibland märker jag att mitt ointresse för kategorisering går ut över mitt sociala liv. Jag är inte ajour med populärkulturen och jag har inga brandtal på lut om vem jag håller på. För det känns inte så viktigt, men innerst inne vet jag att det är det och att jag alienerar mig själv. Då händer det att jag tvingar mig själv att göra val, inte bara på låtsas, utan verkligen titta igenom alternativen och välja det som känns bäst.

Och ärligt talat, det går bäst för Elfsborg.

Jag ska sluta att sova med telefon i närheten när jag sover. Blev väckt av en av cheferna på tidningen som undrade om jag kunde hoppa in. Det finns en gräns för min arbetsmoral och den går nu för tiden vid att hoppa in extra när jag jobbar skift. Man behöver sina ledigheter.

Men jag kände en spökande press från vikarietiden, att alltid ställa upp, och det var mäkta skönt att nu kunna tacka nej, utan att behöva förklara sig. Chefen bad visserligen mycket artigt, men han frågade efter att jag skulle hoppa in två dagar. Det skulle ha givit sju dagars arbetsvecka, med tio timmar om dagen. Vet inte riktigt hur de tänkte där, men rätt var det inte.

Istället begav jag mig hem till Tobias och Anna och äventyrade lite. Det blev en spännande kväll, med stora kval för karaktären och mycket tärningsrull. Trevligt med återkommande spelsessioner, men nu ska värdfolket bege sig till Tomas i Japan, så vi kan inte spela på ett bra tag.

Det har varit Harry Potter-rush över världen och därmed också på tidningen. Så mycket att man blir något trött på hela saken, samt att jag hade en mardröm om att Harry Potter eldade upp mina taxikvitton. Efter denna bisarra start på dagen så pallrade jag mig till tidningen och pratade med Carro hela vägen dit. Hon hade blivit förkyld på ett lajv och jag hade svårt att höra vad hon sa, vilket inte hjälptes av att bussen från Hornstull kryllade med Hammarby-fans som sjöngskrek ramsor. Men det var skönt att få pratat länge.

Väl på jobbet var det segt så att det nästan blev tråkigt och jag fick Andreas att visa mer av funktionerna på facebook.com. Kul pill och när jag kom hem mitt i natten så satt jag länge och letade rätt på gamla klasskamrater och arvikabor. Somnade toksent.

Eftersom jag jobbar på så konstiga tider så passar jag på att telefonera på vägen till jobbet. Den här gången svarade ingen, men samtliga ringde upp senare under kvällen. Fick pratat lite med Lova, som jobbade för fullt i Göteborg, och med Jonas, om flytten och olika strategier därikring, samt med mamma, som varit på målarkurs i Bohuslän.

På jobbet har jag kommit fram till att om alla de andra ska ha favoritfotbollslag och om jag ändå har en hemlig sida som sportfåne, så borde jag skaffa mig ett lag i allsvenskan, särskilt som vi tittar rätt mycket på fotboll i jobbet. Så jag valde Elfsborg och deklarerade detta för Andreas på Sporten. Det såg ut att gå bra ända tills slutminuterna, då det andra laget vände och vann. Men jag lyckades inte riktigt uppamma så mycket bitterhet över detta, så jag har nog en bit kvar.

Resten av kvällen ägnades åt hemsidesnickeri och kaffedrickande.

Livet har varit lite trögt på sistone. Jag brukar köpa en trisslott när livet går dåligt och ofta vinna då. Så det gjorde jag i kiosken vid Hornstull, men i vanlig ordning vann jag bara den minsta summan. Det kanske ligger nånslags sensmoral i detta; jag har lite tur, men det kommer inte att lösa nånting åt mig. Karma is not to be toyed with. Men efter de där vidskepelselotterna så brukar livet återgå till normal trivsamhet, lite som en reset-knapp. Jag är ju sällsamt ovidskeplig i övrigt så jag försöker måna om det lilla jag har.

Jag åkte hem med en taxichaufför som hade kört mig förut och visste vart jag skulle. Sen gjorde jag pannkakor.

Torsdagen var lite kämpig eftersom vi hade jobbat så sent dagen dessförinnan, men det var en ganska skön sorts trötthet, när man är lite vimsig och lite övertrött. Både Erik och Jimmy var likadana. Men vi fick en del creds för arbetet med ångexplosionen och det var i övrigt en ganska uppslupen stämning. Papprets arbetslag gick av sitt pass och det brukar högtidlighållas med fika, den här gången glass och bullar. Jag fick inte sitta stilla hela kaffestunden, eftersom det hände grejer i en mördarjakt som pågick.

Idag kom jag upp senare än planerat och har bara hunnit jobba mina tio timmar, kommit hem och ätit mat samt spelat ett geografispel, som Andreas på Sporten visade mig. Det går ut på att man ska pricka in städer och platser på en världskarta, vilket är mindre lätt under tidspress, men mycket skoj.

Attans, jag visste att jag inte skulle klara av varjedag-tempot av en loggbok. Men å andra sidan så har jag mest gjort saker av hedonistisk art på de förlorade dagarna och det kanske inte behöver utvecklas så mycket. På söndagen försökte jag göra en dygnsomvändning och var uppe hela natten och dagen för att kunna gå och lägga mig i tid. Det behövdes verkligen, men lyckades inte så bra. Jag hann åtminstone med att handla, gå och kolla på en lägenhet och tvätta, vid sidan av att vara riktigt förtrollat trött.

På måndagen så hämtade jag Hanna på jobbet och sen följde hon med och kollade på en annan lägenhet. Därefter gick vi hem till henne, drack vin och jag fick hjälpa till att skriva kåseriet som var tvunget att göras den kvällen. Vi satt lite på ett uteställe, men eftersom hon skulle upp tidigt, så stack jag iväg till Farsta strand och lekte istället.

Dagen därpå var jag mest trött och fick inte sovit så mycket heller. Dock sov jag lite på soffan hemma för att orka gå och träffa Micke, min granne från Arvika, som flyttat till Sundbyberg för ett tag sen. Han följde med på spelkvällen och fick träffa David och Katta, med vilka vi sen gick ut och tog en öl med.

Idag var jag trött fram till midnatt då det plingade till i nyhetsvärlden, då en ångledning under New York brast och spydde ut ångmoln och lera som en isländsk gejser. Bilderna var skräckinjagande, med rökmoln högt över skyskraporna i en stark likhet till 9/11. Vi jobbade över till klockan 04 och nu måste jag försöka gå ner i varv för att kunna somna.

Hade en krånglig start på dagen, så jag kom iväg toksent till spelkvällen hos Tobias och Anna. Väl där åt vi tacos, en svår rätt att förtära med värdighet, men gott var det. Sen spelade vi Svavelvinter och det gick sannerligen både upp och ner, men det var mycket action och väldigt underhållande.

Anna och Tobias hade tillverkat fantastiska chokladkakor som vi käkade i pausen och jag fick pratat lite med både Sara, som befann sig på pråmen mellan Bohus Malmön och fastlandet, samt killen på jobbet som hoppat in som ettaredaktör. Jag hade utlovat att vara telefonsupport om han undrade nåt och det känns bra att kunna vara erfarenhetens röst för en gångs skull.

Ove och jag hann med sista pendeln in till centralen och stod och pratade tills mitt tunnelbanetåg kom. Eftersom spelgruppen just nu består av mig, Ove och värdparet, så blir det han och jag som samåker hem på nätterna. Det ger nästan samma tid som en liten fika i samtalstid, vilket är rätt bra, för vi hinner uppdatera oss om varandras liv och pladdrar glatt på om äventyrligheterna i spelvärlden.

Nu ska jag försöka lägga upp schemat för veckans lägenhetsvisningar (alla sådana sker på sön, mån, tis) och försöka läsa lite i boken som jag fick låna av Björn.

Jag mötte upp Björn vid Fridhemsplan och gick och kollade på andrahandlägenheten med regnskogsduschen. Det kan vara så att jag blivit lite bortskämd med polerade försäljningsobjekt, men den tedde sig mörk och konstig. Dessutom var ägerinnan min absoluta motpol och hon skelade på mitt andra öga så vi kunde aldrig riktigt se varandra i ögonen. Det hävdades att det fanns andra spekulanter som kunde tänka sig att flytta in med en gång och det kan inte jag, så den får gå till historien som ett dåligt objekt.

Därefter åkte vi till Vårberg, där Göran, Micke och Malin redan hade börjat med maten. Vi drack rödvin, käkade lasagne och pratade en massa. Sen tog jag bussen hem, vid halv tre-snåret. Nattbussen från Vårberg är en speciell upplevelse som jag överlevde med hjälp av tetriset på min mobiltelefon.

Vaknade alldeles försent, men hann av någon märklig anledning ändå i tid för att gå in på banken och byta min dosa.  Stötte på Hanna på väg till matsalen, då hon var på väg hem. Det är ganska trevligt att ha en kompis från förr bland alla dessa främlingar, även om det börjar arta sig med folket på redaktionen. Utrikesredaktören har tagit ett genuint intresse i min boendesituation och håller utkik efter folk som vill hyra ut sina lägenheter och min reporter på kvällen kommer med stillsam råd, stillsamma mest i linje med hans norrländska allmänprofil.

Vi hade en lugn kväll och jag lärde honom några polopolygrepp, pratade lite fotboll med sportredaktören Andreas och hade ett ganska unikt samtal på tipstelefonen. Men överlag var det sista kvällen på passet-känsla och jag ville mest komma hem. Väl hemma värmde jag mina egentillverkade köttbullar och surfade på youtube.

Märker att mina arbetsdagar inte utgör grunden för någon större epik, direkt.

Idag vaknade jag av att Dan, min gamla klasskamrat från journalisthögskolan, smsade och frågade om vi skulle fika. Det hade varit skoj, men jag jobbar ju som jag gör och blev tvungen att skjuta detta på framtiden. Hann iväg i någorlunda god tid till jobbet och hann med att ringa Per om hans 30-årskalas som jag tyvärr kommer att missa på grund av sagda jobb.

Han verkade något nedslagen över begivenheten, men jag tycker inte att ålder är sån stor black om foten. Man blir äldre bara och det har hänt mer i ens liv. Och 30, herregud. Fortfarande med alla möjligheter att göra sakerna man vill, nästan mer eftersom man oftast har mer resurser, och man är tillräckligt gammal för att inte vara dum i huvudet.

Innan tremötet hann jag besöka Hanna på ovanvåningen och vi gjorde upp att vi skulle ses på måndag. Hon skulle visserligen skriva sitt kåseri den dagen, men det finns nog tid att kolla på hennes lånelägenhet på Odenplan och prata lite.

Sen jobbade jag i tio timmar, som gick i varierad takt. Fick mail från Micke, min tidigare granne hemma i byn i Värmland. Han hade flyttat till Stockholm och undrade om jag ville gå och fika. Mycket fikande blir det. Nu sitter jag och tittar på The Librarian. Inte världens bästa film, men lite underhållning i alla fall.

Även idag blev jag väckt av en lägenhetskrängare, den här gången med dystrare bud. Jag blev omsprungen även på den kassa lilla lägenheten och fick besked av andrahandstjejen att hon bokat in ett flertal personer att komma och kolla på hennes etta. Modstulet bokade så även jag in ett besök på fredag klockan 18.30, men jag är ganska övertygad om att den kommer att ha gått då.

På vägen till jobbet tänkte jag ha gått in på Swedbank för att få min dosa utbytt, eftersom den bara visar delar av de pixliga siffrorna som behövs för att ta sig in till Internetbanken. Dock kom jag fram med lite för liten mariginal och valde istället att komma i tid till tremötet.

Därefter var det ett högt tempo av knivskärningar och andra otäckheter fram till matdags. Matsalen på tidningen är rymlig, men tydligen inte så spatiös att folk inte vill sätta sig i varsitt hörn. När jag satt och gnaskade på min macka så valde ett litet grabbgäng från nån annan arbetsplats i huset att sätta sig vid ett av de mindre, runda borden rakt framför mig. De hamnade liksom lite för nära och det blev som rörliga element i mitt drömska lyssnande på podradio. Sen dök det även upp några eftersläntrare som skulle klämma sig ner där, vilket blev en lustig kontrast. Jag satt själv vid ett jättebord och de försökte pressa sig ner tio pers vid ett bord för fem. Matsalen är en svår plats för människan.

Förra sommaren var vi fler på nätet och kunde då gå och äta ihop, vilket var trevligare, men jag märker nu, med det uppskruvade tempot, att det är ganska skönt att sitta och bläddra i tidningar och äta i fred.

Jag kom hem i tid och håller nu på att skriva på fler blocket-annonser om andrahandsboenden. Greger och jag har gjort upp fram till sista september, men sen går det inte att förlänga det här boendet längre, vilket gör situationen lite jäktad.

Idag försov jag mig, vilket för min del betyder det något bisarra klockan 13 på eftermiddagen. Men mobilen ringde och det var mäklarinnan från en av tvåorna som jag kollade på igår. Så nu ligger jag med ett bud på den som är ungefär så långt jag kan sträcka mig, men det behöver ju inte hon eller de andra budgivarna veta.

Var så disträ på tunnelbanan att jag åkte en station för långt, men jag hann fram till tremötet på tidningen ändå. Hasse hade hoppat in som förstasidesredaktör och hade plåtkoll på rapporteringen från Almedalen.

På middagen hann jag iväg och se den etta som jag missade i söndags. Den var liten, mycket mindre än vidvinkelkamerabilderna som fanns i annonsen, och den hade redan stigit på tok för mycket i pris. Dock hade en av de mail jag skickat iväg om andrahandsboende fått svar. Det är en rymlig etta på Kungsholmen som jag kan få hyra för dyra pengar i ett år. Jag ska ringa lägenhetsinnehavaren imorgon och se om jag kan få komma och kika på underverket. Det hade nåt som kallade regnskogsdusch. Mycket exotiskt.

I övrigt hände inte mycket i nyhetsväg under aftonen och jag hann lägga ut ganska mycket av papperstidningen. Kom inte iväg förrän 01.20 och avslutade kvällen med att kolla lite på film.

Det är för lite skrivande i mitt liv. Och det finns det ju faktiskt ingen ursäkt för i tider som dessa, när man kan ösa ut sina åsikter, utläggningar och dagboksanteckningar på nätet. Alla skriver mer kärnfullt och snyggare när de vet att andra kan läsa det, vilket utgör en god standard för att bli en bättre skribent.

Min mormor har hållit sig med en loggboksliknande dagbok de närmaste trettio åren och även om den inte är så fyllig, så är det en livsteckning som heter duga. Den innehåller mest bara vad som hänt och inte så mycket vad hon tyckt om det inträffade. Jag hade nog tänkt hålla mig till det spåret och sen placera åsiktspaketen i en egen kolumn.

Vi får se hur långt det bär.