Loggboken

Gick till jobbet med vissa möda, eftersom förkylningen inte gett med sig. Det var avdelningsmöte, det första som hände på dagen, men eftersom jag var tvungen att gå på tremötet så hann jag inte höra så mycket. Första dagen på ett pass är som bekant alltid lite förvirrad för man har inte hunnit komma in i saker, så jag kände att det var bäst att åtminstone själv ha gått på överlämningen.

Sen var det fullt ös och tilltagande förkylning som gällde. Högljudd, otrevlig hosta, lite febervibbar och ont i kroppen. Vid niotiden tog jag ett avgörande beslut att stanna hemma från jobbet imorgon. Det satt långt inne, men vad lever man för liv när man känner att man inte kan vara hemma sjuk en enda dag någonsin? Och dessutom drar man med sig sjukdom till jobbet, vilket bara bidrar till en allmän bakterieflora som har stora likheter med läget på ett dagis.

Min reporter Maria fick uppgiften att hoppa in som mig och hon verkade ta det med ro. Vi pratade lite om rutiner och teknik och jag sa att de fick ringa. Att det ska kännas så jämrans ruttet att vara hemma från jobbet.

På måndagen åkte vi ut till Sätra och spelade spel hela kvällen. Själva sessionen innehöll flera moment, som jag faktiskt aldrig varit med om tidigare, vilket var spännande. Vidare var det roligt kringsnack och god mat. Väl hemma kände jag mig kreativ och började skriva lite. Överlag en bra dag.

Idag har jag tvättat och haft skrällhosta. Det är den jäkla modulen som vi sitter i på jobbet. Den ser ut som en bardisk i form av två paranteser, så när vi sitter i den har man väldigt nära till grannen, i mitt fall Clas, som hade skrällhosta förra passet. Jag anar ett samband.

Det är ganska trevligt att gå och pyssla inför ett kalas och nästan hela lördagen gick också åt till just detta. Tomas kom lite tidigare och höll mig sällskap; sen drösade resten in ganska samtidigt. Det var stockholmsvännerna blandade med lite gamla arvikabor, i form av Rasmus, Stoffe och Micke, min forna granne i Ålgården, samt två umeåbesökare som jag inte träffat tidigare. Sara kom också, trots att hon var trött efter lång arbetsvecka.

Jag har tänkt på det många gånger, hur surrealistiskt det är när folk från olika världar möts. Inte för dom kanske, utan mer för mig. Det gick jättebra och jag lärde dessutom känna de två umeåborna lite; Tobbe och Andreas, som underligt nog gick under smeknamnet Brunte. Krokade upp mig på lite spel framöver på olika håll, så det kändes också schysst. Tomas var kvar till sist och vi filosoferade i köket resten av natten.

Idag har jag röjt upp, pratat med Sara länge i telefon och även med mormor. Hon hade trillat i sin lägenhet, dock inte brutit någonting, men hon skulle ringa och få en larmknapp imorgon. Men vid sidan av detta var hon på gott humör och jag berättade lite om mina eskapader. Mormor är förvånansvärt med på massa grejer av lite mer modernt snitt, som relationer och liknande. Resten av kvällen ägnades åt högkvalitativt slöande.

De flesta nyhetsdagar har ett tema och torsdagens var avhopp.

Efter en skandal i Storbritannien fick ministern Peter Hain kasta in handduken. Sen skulle Mona Sahlin ta sig ett snack med Pär Nuder, vilket snabbt silade ner till politikreportrarna och det kom fram att han blivit petad från sin post som ekonomisk rådgivare för socialdemokraterna.

Mitt i allt detta så föll Italiens regering. Detta efter en avgörande omröstning i senaten, där det skreks och grälades så pass att Romano Prodi svimmade och fick föras ut på bår. Italienarna byter visserligen regering löjeväckande ofta och har ju som bekant goda traditioner av hetsiga debatter som sträcker sig ända tillbaka till romartiden.

Handbollslandslaget åkte ut till slut och vetenskapsredaktionen lanserade inte mindre än tre bra grejer, bland annat om syntetiskt liv och rymdturism. En mycket arbetstung dag, men kul, för det var lite puls.

Efter jobbet fick jag besök av Jocke och Tomas som varit ute med Sara. Hon hade dock begivit sig hem till Edsberg. Pojkarna hade med sig grekisk snabbmat från Medborgarplatsen som vi mumsade på och satt sen och pratade en massa. Det blev sent, men var trevligt.

På fredagen fick jag hasta iväg för att möta Johanna, min journalisthögskolekompis som jag gjorde exjobbet med och tillika kontakten som fixade in mig på Göteborgs-Posten. Hon hade ledigt från sina två barn och ville jättegärna gå och ta en öl, så vi gjorde det. Det blev en komprimerad genomgång av vad vi gör nu för tiden, hur det går, vilka klasskamrater vi har koll på och livsläget i allmänhet. Sen skulle hon till kompisen Tove och jag begav mig hemåt.

Handlade inför kalaset imorgon på vägen och ägnade resten av dagen åt att lojt småplocka i lägenheten, lyssna på podradio och kommunicera med Sara. Såg klart på Juno och tyckte att den var helt okej, men inte så lysande som recensenter världen över tyckt. Eller egentligen var det Ellen Page som var filmen och hon var bra. Problemet med att titta på filmer istället för serier är ju att de tar slut så fort.

Dagen började med redaktionsmöte och det fanns inte nog med stolar så jag och Kalle satt på två skåp vid ingången. Fick ordet några gånger och det kändes lite märkligt att sitta uppflugen över alla. Det kändes dock givande, så jag stannade kvar över tremötet där man får alla papprets nyheter. Det skapade en viss vilsenhet resten av kvällen, men som tur var så dominerades den av handboll.

Sport är enkel, rak och tydlig att rapportera om. Sverige mötte Spanien i en avgörande match som även denna gång avgjordes under stor dramatik. Med fyra sekunder kvar på klockan räddade målvakten och lobbade bollen över halva planen till Jonas Källman som gjorde mål. Jag vågade knappt titta.

Mia kom inlinkande på eftermiddagen också. Hon blev biten av en pitbull när hon cyklade på Västerbron i förrgår och kom blödande in på redaktionen. Efter mycket antibiotika och stelkrampssprutor hade hon nu kommit tillbaka till jobbet. Hunden hade bitit ytterligare en förbipasserande innan den fångats in av sin spritt språngande galna matte, som gått fram till Mia och låtit hunden "hälsa". Hur vore det om ägandet av en pitbull skulle villkoras med en hundlicens? Nothing fancy, bara ett litet psyktest och en grundkurs i hur man får kontroll över sin hund.

I lördags gick jag upp "tidigt", dels för att vi skulle ses i Skogås och dels för att jag haft en plan att vända tillbaka dygnet något. Precis när jag skulle bege mig ut genom dörren hörde Jocke av sig och undrade om jag ville ha bilskjuts. Och det är ju alltid lite smidigare och lite trevligare. Det innebar dock en liten rundresa i Solna-området för att plocka upp Ove och Tomas, och några ohemuligt långa köer på väg söderut.

Väl framme skaffade vi mat och spelade rollspel ända tills det var dags att bege sig in till Kattas avskedsfirande på Sjätte Tunnan, en bullrig, men klart tidsenlig medeltidskrog i Gamla stan. Där var en hel hög människor som även jag känner i bekantskapskretsen, folk man inte sett på ett tag och det var roligt.

Söndagen ägnades oavkortat åt flyttbestyr. Sara hade en mastig dag, med att vakna på jobbet, bege sig till Ikea och möta upp morbror Lasse, som råkade vara i stan och snäll att köra sängen till nya lägenheten. När hon kom hem från den pärsen blev det vila och mat. Sen packade vi ner alla grejer och tog en taxi till Edsberg.

Lägenheten låg på markplan i ett av höghusen i Edsbergs centrum och hade en liten uteplats med bord och spaljé. Inuti, helt okej. Det var lite knas med lysrör och en trasig ugnslucka, men det skulle vaktmästaren komma och kolla på. Vi gjorde ett stort ryck och gick för att handla. Ica-butiken och Edsbergs centrum låg ett bokstavligt stenkast bort så det gick hur smidigt som helst. Det tog hela kvällen att packa och plocka, så jag fick chansen att pröva förbindelserna nattetid in till stan. Det får ju ses som lite besvärligt, men in till stan tar man sig dygnet runt därifrån i princip. Jag fick byta i Danderyd och på Odenplan, men en bok och hörlurarna gjorde att det kändes väldigt överkomligt.

På måndagen började jag jobba igen och kände att mina ansträngningar att vrida dygnet gett frukt. Utvilad och vid gott mod gav jag mig på arbetskvällen som mest bestod av Guldbaggegalan. Den var dock roligare än Idrottsgalan, antagligen för att idrottsmän inte kan mäta sig med showmänniskorna när det kommer till stämning och humor.

Efter jobbet bar det av in till stan, eftersom Jocke fyllde år och hade bjudit ut folk. När jag kom fram var det tre tappra kvar; Dani, Tomas och födelsedagsbarnet själv. Vi prövade den lokala hårdrocksbaren, som var skrämmande lik Rockbaren i Göteborg, och då också ganska hemtrevlig på något konstigt vis. Därefter bar det av till Sätra där Dani nyligen flyttat in hos Jocke och vi ägnade natten åt riktigt roligt flams och trams.

Idag trodde jag att detta skulle komma tillbaka och bita mig, men lyckligtvis så prickade jag in rätt antal sömntimmar, även om de var för få, för jag kände mig inte tillnärmelsevis trött på hela dagen. Sara och jag har ju kikat på en högteknologisk väckarklocka som man har på handleden och den väcker en i rätt fas av sömnen, som är närmast liggande den tid man skulle ha gått upp. Tyvärr kostar den alldeles för mycket.

Idag var det bomber, börs och handboll som gällde och det blev ganska bra på det hela taget. Jag vågade mig på fisk med äggsås i matsalen, men tydligen har inte mammas sätt att göra äggsås slagit igenom i restaurangbranschen, så jag var smått besviken.

I onsdags bjöd jag över Tomas, Ove och Sofia på brädspel och fick spela lite hederligt gammalt Britannia för en gångs skull. Mycket underhållande, och sen kom även Micke och Göran förbi efter att ha varit och käkat på restaurang. När Sara kom hem efter jobbet var det en hel hoper folk på plats. Tomas stannade kvar och tjôtade lite när de andra gått.

På torsdagen gick vi upp vid elvasnåret, Sara och jag, för att åka till Ikea i Barkaby. Det blev tunnelbana, pendeltåg och buss, så inte världens smidigaste färd, men Sara hade tryckt i mig lite frukost och kaffe så vi var förhållandevis pigga och på gott humör. Väl framme utforskade vi sängarnas förlovade värld, jämförde priser och trippelkollade med personalen på plats om möjligheter till hemkörning. Absurdt nog kan Ikea endast köra ut samma dag eller en ospecifik dag en vecka framåt i tiden, och eftersom Sara vill ha sängen på söndag när hon flyttar in så får hon åka tillbaka dit då. Konsumentvänligt, nej.

Vi åt på Ikearestaurangen och botaniserade sen runt på prylavdelningen. I höjd med blomsterdelen tog orken slut, men då hade jag ändå fått fatt i lite köksgeråd och ett nifty diskställ med dropplatta, samt halogenlampor till mina Ljushuset-lampor som jag helt på känn gissade rätt storlek på.

Väl hemma med skatterna var det dags att bege sig till Tomas för spelträff, något som tog lite emot, inte för att det skulle varit trist utan för att jag var sjukt trött. Men de goda vännerna ringde och hejade på mig, så jag hamnade åter i Solna-området åkandes buss och tåg och allsköns färdmedel. När jag kom fram fick jag kvällsmat och vi hade en givande stund när vi snickrade på en ny kampanj. Jag fick följe med Sofia och Björn på hemvägen.

I dag, fredag, blev det en fridens dag, med tvättande under hela eftermiddagen, lite dataspelande och slösurfande. Björn hörde av sig efter jobbet och ville hitta på något så vi gick till MacDonalds för att han skulle få nåt i sig. Jag drack kaffe och vi fick pratat lite mer ordentligt. Det var ett tag sen vi sågs, om man borträknar spelkvällen hos Tomas. Sen tog vi en öl på Dovas, ett infamöst ställe nära Fridhemsplan som var precis så som det beskrivits, men nu har jag sett det ändå. Där pratade vi politik och fotboll.

När det stängde vid ett åkte vi in till stan, men allt var i stängningstagen och jag hade hunnit bli hungrig så det fick bli MacDonalds vid Medborgarplatsen, där jag käkade och Björn drack te. Sen mötte vi upp Malin som varit ut med sina juristkompisar vid Rådmansgatan. Hon var hungrig, men jag kände att den dagen jag går på MacDonalds tre gånger kommer min moral vara helt skjuten i sank.

Det blev hemfärd istället och den lilla bit av stormen på västkusten som märktes här var ett iskallt småregnande, som gick ganska bra att komma över med hjälp av mössa, halsduk upp till hakan och ett program Spanarna i hörlurarna.

Vaknade på helt fel sida och var helt slutkörd hela dagen. Försökte ge mig på det med kaffe, joltkola, mat och socker, men ingenting hjälpte. Jag blev dåsig av maten och lyckades glömma min väska i matsalen. Visserligen hade den tyske kocken tagit vara på den åt mig, när jag förvirrat återvände, men jag börjar ju fundera på hur det är ställt med mig. För ett tag sen glömde jag min mössa på ett uteställe som vi var på. Där hade de inte tagit till vara på något, men i gengäld fann jag "min" mössa på H&M för 40 spänn direkt efter.

Sen jag flyttade till Stockholm har jag i regel haft plåtkoll på alla mina tillhörigheter, särskilt alldeles i början när man kände som att hela ens liv fanns i väskan. Så lite oroande är det ju, men Sara hävdar bestämt att folk glömmer saker jämt och ständigt. Men om det ska börja så här är frågan om jag inte måste gps-tagga alla min tillhörigheter innan jag når ålderdomen. "Nycklarna är på väg söderut... på E6:an." Inte helt osannolikt att det är så, det är ju framtiden!

Jag har fått en jobbmobil idag också. Någon slags bastant Nokiahistoria med gps och obekant inre liv. Clas guidade mig lite, men jag hann inte kolla så mycket. Ska ägna den mer uppmärksamhet på ledigheten.

Fortsättningen på kvällen blev tung och trött och det kändes som att jag inte gjorde nåt bra, men vi fick creds för hur vi skött Idrottsgalan i alla fall. Nu ska jag vara tokledig och sova.

Det långa passet börjar närma sig sitt slut och det känns skönt. I perioder är vi ju lediga väldigt mycket, men å andra sidan så innebär det långa passet två 53 timmars arbetsveckor. Mot slutet är man rätt mosig i huvudet.

Söndagen innehöll inga större begivenheter förutom att Maria lyckades vrida innehållet i sin skärm 90 grader utan att veta hur det gått till. Under mycket övertrött fnissande och Homer Simpson-skämt lyckades vi återställa den.

Idag var det Idrottsgalan, ännu ett jippo som skulle följas minutiöst från hemmaplan. Det är faktiskt väldigt likt Tetris; nu fick Anja Pärson ett pris, snabbt ut med bild och ny text och nu fick Zlatan Jerringpriset. Iväg med en nyhetsflash och ut med det gamla, in med det nya. Mitt i detta så dog en norsk journalist av skador han ådragit sig i ett attentat i Kabul. Hans porträtt låg ute på de norska tidningarnas hemsidor hela kvällen, och man antar ju att det ska gå bra för killen. Så helt plötsligt dör han. Det blev rörigt, eftersom Erika var uppsydd på direktrapportering och Maria gått hem. Men, det gick ändå.

Kände dock hela tiden att vi gjorde för lite på det. Tänk om en svensk journalist dött i bombattentat utomlands och Carl Bildt hade fått springa och gömma sig i källaren på ett lyxhotell för att undfly intermezzot.

Imorgon är sista dagen och sen är jag ledig i kvadrat. Har bokat upp mig för fulla muggar, ska bli roligt.

Väl tillbaka på jobbet vankades det fredagsfika och ett enormt pepparkakshus som glatt demolerades av gänget. Jag fick en hel hög instruktioner om saker som behövde göras, men det blev lite flaskhalseffekt. Första delen av kvällen fylldes av arbete och den senare delen blev lite av ett vakuum.

Några ligister hackade Bilddagboken.se och la ut lösenord på Pirate Bay. Även denna gång annonserades det via Flashback. Att ta sig friheter med andra människors egendom utan någon slags agenda eller förklaring är verkligen unket och smått nihilistiskt.

Jag hade missat att ladda min bluetooth-pinne innan jag gick hemifrån, så den dog tidigt på passet. Effekten blev både irriterande och lite fridfull. Nu för tiden så är det nästan alltid ljud, i form av musik eller radioprat, som fyller varje paus i vardagen. När det blev tyst så blev det som ett återfall i gamla tiders spankulerande och funderingar utan themesong till. Lite skönt, men samtidigt lite besvärligt. Under matstunden fick jag hålla i luren när Sara ringde, vilket var åbäkigt, men kära hjärtans, det var ju så man brukade hantera telefoner.

Rasmus hörde av sig från en utekväll på stan, men det är knepigt att ta sig ut efter jobbet som bekant, och Marie har skickat sms om kalas i helgen i Uppsala. Synd, för det hade varit roligt alltihopa, men nu är det en jobbhelg och därmed basta.

Sara sov när jag kom hem och jag lånade lite av hennes köttfärssås till nattamat. Nu ska jag ladda ljudpinnen.

Förkylningen går stadigt neråt, men är långt från över.

Sara fick lägenheten som hon var och kollade på på onsdagen. Den ligger i Edsberg i Sollentuna, hade ett rum och kök, egen uteplats och verkade helt okej. Själv hade jag Tomas över på rollpersonsskissande, men när det blev mer allmänna ämnen och firande av den nya lägenheten.

Idag kom min kusin Emma på fika och för att se hur jag bor. Vi käkade riktigt konditorsvetebröd och snackade om släkt och livet i Stockholm. Sen tog jag en välbehövd vilotid hemma, lagade ordentlig mat och skrev brev. Imorgon bär det av till jobbet igen.

På söndagen var det sista dagen arbetspasset och den gick förbi i ett töcken av förkylningssymtom. Tomas lyckades skrämma upp mig med prognoser om mina ömmande halskörtlar, men sammantaget verkar de ha gett med sig nu i alla fall.

Man drömmer så märkligt när man är sjuk och vaknar stup i kvarten, helt uppstressad av fiktiva situationer som man höll på med strax innan man vaknade. För mig speglar drömmar ofta den praktiska vardagen för stunden, och just nu är det mycket jobb; skaffa fram saker, placera dem på rätt ställe, prata med rätt folk, se till att allt är i ordning, och så göra allt om igen. Lite tröttsamt drömscenario faktiskt.

Tanken var att bli friskare för varje dag som går, men på måndagen, min första lediga dag, svängde det och blev sämre, samtidigt som jag hade ett inbokat redaktörsmöte på jobbet dessutom. Det var bara att masa sig upp och iväg. Blev inbjuden på fika hos Maria, en av mina två reporterkompisar på kvällarna. Det hade varit trevligt, men jag var i ett bedrövligt skick och hade tvättid, så jag avböjde artigt.

Den här nattens sömn blev lång och djup och stördes inte av drömmar, dock ringde det folk hela morgonen och förmiddagen. Dels ringde Hanna fyra gånger innan jag var klar i huvudet nog att svara henne, en mäklare som undrade om jag fortfarande var med i leken och en man som ville hyra ut del av sin lägenhet till Sara. Jag hade nämligen mailat ut en allmän förfrågan på jobbet som han fått via kontakter.

Efter detta fick jag till slut nog och gick upp, men i allmänhet väl utvilad för första gången på mycket länge. Jag städade lägenheten och begav mig ner på stan för att träffa Hanna, som drog i väg mig på shoppingspree och mat på kinarestaurang. Det var trevligt att få bubbla av sig och höra lite om hur det går för henne nu för tiden.

Väl tillbaka kom Sara hem. Vi hann få pratat en hel del och käkade mackor. Nu ligger hon och sover inför morgonsdagens lägenhetsvisningar. Förhoppningen är att hitta något i Sollentuna/Solna eftersom jobbet är i Kista. Nån som vet nåt bra får gärna höra av sig!

Vaknade upp med en skrovlig alt-stämma, men kände mig inte så uschlig som tidigare dagar. Väl på jobbet var det dagen innan tidningsfri dag, vilket innebär att det bara är nätet på plats. Rätt skönt att få redaktionen för sig själva.

Det rådde glashalka ute i Sverige och en del riktigt gruvliga olyckor inträffade på vägarna. En bil blev bokstavligt talat krossad under en lastbil i Bollnäs och räddningstjänsten på plats kunde inte avgöra hur många döda som fanns i den, utan blev tvungna att forsla bilen till brandstationen för att klippa upp den och kolla. Riktigt otäckt.

Vidare var det en ohemulig massa hockey, vilket inte är min favoritsport på något sätt, men det blev spännande när Småkronorna lyckades peta in ett utjämnande mål med mindre än en minut kvar på finalen. Det blev sudden death, men det hann inte gå många minuter innan det andra laget gjorde mål. Stackars barnen såg så ledsna ut.

Matsalen var stängd, så det fick bli nån slags konstig sushirätt på Lilla Essingen som jag blev tvungen att hämta i isande snålblåst. Den räckte dock både till mat på jobbet och när jag kom hem, vilket var bra eftersom jag har tomma skåp. Ska handla på måndag.

I går insåg jag att jag verkligen blivit tokförkyld och övervägde kort att kanske inte masa mig till jobbet, men det tog emot och när man kommer igång så går det ganska bra.

Storyn för dagen var att Aftonbladet blivit hackat av ett litet gäng dissidenter som tog på sig dådet på Flashback. Detta är då ett forum på nätet som praktiserar total yttrandefrihet och tillåter samtal om precis allt, utom barnpornografi. Där kunde man läsa att hacker-gänget varit inne på Aftonbladets interna mail-system i några veckor och skickat okynnesmail mellan medarbetarna, samt tagit sig in på deras Facebook-konton och stökat runt.

På Flashback undrade många varför de inte gjort bättre saker, det vill säga laddat hem hemligt material och liknande. Konspirationsteoretikerna kontrade då med att det kan vi inte veta om de gjorde eller ej. Saken är polisanmäld och det var lite nervöst i leden på Flashback eftersom en del läsare tagit chansen att gå in på de öppna länkarna som fanns. Tydligen ska man använda nåt som heter proxy för att inte kunna spåras när man går in i system på det där viset.

Jag fann hela saken ganska omotiverad. Visserligen tyckte de osande illa om Aftonbladet på forumen där, men vad vanns egentligen? Om man ska vara samhällsomstörtande så får man göra det ordentligt eller låta bli.

Mot slutet av arbetspasset hörde Tomas och Dani av sig och undrade om jag ville komma över. De hade filmkväll och jag kände att jag likagärna kunde äta min Findus-mat och slöa i sällskap som att göra det hemma i lägenheten. Det var ett bra val och jag unnade mig taxi hem, så jag kom i säng i bra tid också.

Idag hade förkylningen flyttat in i öronen och jag vägde återigen i frågan om jag skulle gå till jobbet, men gick ändå. Det var bra, för jag hade lovat att ta tag i lite redaktörssaker innan mötet på måndag, vilket jag fick gjort nu. Dessutom dök Hanna upp till fredagsfikat och vi bestämde oss för att ses i veckan. Det var länge sen och jag har saknat henne. Det är bara en våning som skiljer oss, men man hinner sällan gå förbi ändå.

Jag blåste upp luft i öronen någon gång under aftonen och var sedan helt lomhörd. Erika skrattade och kallade mig för bubbel-flickan på grund av att jag audiellt var helt okontaktbar trots att hon sitter på armlängdsavstånd. Framemot elvasnåret flashade TT på att Slas hade dött så det blev full rulle in i det sista, med att göra runor, bibliografier och få kulturen att skriva minnesord. En riktlinje för nivåer i kändisskap uppenbarade sig för mig; denna riktlinje är att när ens barn måste informera TT att man gått bort så är man stor.

Väl hemma traskade förkylningen prompt ner i luftrören och la sig tillrätta.

Så var det 2008! Gott nytt år allesamman, för de jag inte träffade.

Fredag 21 december

Åkte tåg hem och blev hämtad av pappa på stationen i Arvika. Det var kallt hemma, men mysigt och lite juligt att kura i soffan och pappa var snäll och eldade friskt i pannan. Mamma visade runt i hemmet som faktiskt ändrat form och färg en del. Såg mycket fint ut!

Fick sitta och gå igenom mina gamla lådor med grejer också, eftersom de vill kunna använda mitt rum. Helt rimligt då jag flyttade ut för nio år sen. Mycket härlig nostalgi blev det, hur som helst.

Lördag 22 december

Sara kom hem från Koppom där hon varit och hälsat på Håvards familj. Vi åkte in till stan och handlade de sista julklapparna. När jag stod i herrbutiken och väntade på att få betala för julklappar till pappa så dök min mellanstadielärare Ulla upp. Hon hade en son som också kommit in på en redaktion i Stockholm, så vi pladdrade på om det. Kändes lite underligt att träffa henne som vuxen, men lite kul också.

Söndag 23 december

Julgranspyntningen shanghaiade Sara, men jag fick ägna mig åt andra estetiska verksamheter. Vi brukar rimma till julklapparna, men i år gjorde jag en helomvändning och ritade rebusar i stället. Julafton Julafton ägnades åt en högst traditionsenlig turordning av Kalle, julbord och julklappsöppning.

Jag hade köpt grejer från Coolstuff; bland annat nånslags gyroboll till pappas handled, en insektsdammsugare i miniformat till Sara och en massagespindel till mamma. Sara hade i sin tur köpt dvd-spelet Vem vill bli miljonär?, vilket vi körde lite på kvällen, plus den obligatoriska familjepokern. Det var en mysig och bra julafton.

Juldagen

Jag fick skjuts in till stan av Sara som skulle till Håvard igen. Hon kom med upp en kort sväng till Royne, som satt och pratade med Samuel. Senare dök även Tore upp och Samuels lillebror Johannes. Det var trivsamt att träffa gamla kändisar och senare på kvällen gick vi ut på Ritz, ett ställe som byggts upp av Galaxen, föreningen bakom Arvikafestivalen.

Ritz är beläget i Folkets hus och är starkt förknippat i mitt huvud till forna tiders skoldanser, men de har fixat till det väldigt bra. Där träffade jag flera gamla kompisar, men mest märkte jag en viss förskjutning i åldrarna. Nån tjej som jag hälsade på sa att hon kände igen mig för jag var "Saras storasyster".

Annandag jul

Hem till Ålgården och packa inför hemresan. Håvard kom hem till oss också och vi umgicks med mamma och pappa hela dagen. Torsdag 27 december Jag och Royne satte oss på tåget ner till Göteborg. Hann precis gå och handla mat, innan Stefan ringde från Bergsjön och undrade om jag ville komma upp på brädspelskväll, vilket jag ville och hattade iväg med spårvagn över hela stan. Det var skoj och jag lyckades tajma sista spårvagnen tillbaka.

Fredag 28 december

Vi gick och kollade på kostym till Royne och fick med oss Carro och Josef hem till Vegard i Gamlestaden. Där hade vi en rolig kväll, med spel och vin och lite bongotrummor. Lördag 29 december Jag åkte och hälsade på Lova i hennes nya lägenhet i Majorna, där det blev allmän återförening och en massa roligt skvaller.

Efter ett beklagande över att behöva åka och köpa klänning till nyår kom Lova på att hon hade sin studentklänning på vinden. Vi prövade och Lova var händig med att sy till den så att den passade mig. Därefter gick vi och käkade på en restaurang på Tredje Långgatan, där vi stötte på några kompisar som gick ett år över Lova på psykologprogrammet.

När hon skulle hem, på grund av tidig uppgång dagen därpå, så åkte även jag hem, varpå Vegard sms:ade att han var ute och svirade, med Linnea och andra som jag känner. De hade då suttit på ett uteställe inte alls långt från där vi hade varit, men Royne, som varit hemma sjuk, hade börjat piggna till så vi bjöd helt enkelt hem folket. Det var bara Vegard som hörsammade den sena inviten, men däremot så var Carro både uppe och på att komma förbi, så vi fick till en spontan och jätterolig tillställning till småtimmarna.

Söndag 30 december

Sen och slö dag, med mycket tittande på film. Nyårsafton Vi hade sparat en del ärenden in i det sista; bland annat att faktiskt köpa kostymen. Den som vi tittat ut var slut i rätt storlek men däremot så hittade vi en ny som funkade fint. På väg till Systembolaget hittade vi Jonas och hann prata lite i den enorma kön.

Sen bar det av till middagen hos Hoppe. Vi var tio personer och alla var mycket tjusigt uppklädda. Jag var nöjd med min aftonklänning även om det alltid känns lite annorlunda att ha på sig kläder som man inte är van vid.

Det var räktoast till förrätt, oxfilé, kyckling, potatisgratäng och goda såser till varmrätt samt en ugnsgjord fruktsallad med smält vit choklad på. Ja, jag var hur mätt som helst efter det!

Sen begav vi oss till den närliggande festen hos Moa, som var i full gång. Den var stor och vild och rolig. På tolvslaget så stod vi på toppen av Tycho Brahe-berget och det gav en storslagen vy över fyrverkerierna. Ägnade resten av kvällen åt stormigt kalasande och åkte inte hem förrän sent/tidigt.

Nyårsdagen

Trött som få, men allt jag behövde göra var att masa mig till tåget och sitta still i tre timmar. Sen var jag hemma i Stockholm igen. Mamma och pappa som fått låna lägenheten över mellandagarna hade kört hem en ny dammsugare som jag bett om, eftersom det är lite bökigt att frakta större saker som ensling. Det var snällt av dem!

Onsdag 2 januari

När jag gick till jobbet insåg jag att jag fått med mig Roynes förkylning från Göteborg och väl på plats var Erika lika sjuk, så vi tog det varligt hela dagen. Som tur var låg nyhetssverige i någorlunda träda och det blev en fridens kväll.

Pust. Så var det jullovet till ända och även år 2007.

Det var året som jag fick fast jobb på Dagens Nyheter. Farmor gick bort och jag och Sara bodde ihop under hela hösten. Jag flyttade ur lägenheten i Göteborg efter åtta år och in i den nya på Kunsholmen i Stockholm.

Det känns som att fokus har flyttats till Stockholm, men att Göteborg är svårt att släppa. Kanske ligger lösningen inte i att alltid dras tvehågset mellan städerna utan att helt enkelt förlika sig med att man har vänner och intressen i båda. Det blir nog bra, det här, och om inte annat så kommer det att bli spännande att se vad år 2008 kommer att innehålla.